Tänk så mycket det finns att se ute i naturen när det har blivit spårsnö - har varit ute på promenad i storskogen idag tillsammans med hundarna och sett en massa djurspår. Hittade dock ett spår som jag inte kunde identifiera - varg säger alla och om det nu skulle ha varit det hade jag bara varit lycklig - skulle nog satsa mina pengar mer på stor hund eller kanske ett lo!

Idag var dagen vikt för övningskörning med dottern men eftersom gårdagen inte blev som den vara tänkt så varför skulle den här dagen bli det.

Låt oss starta igår. Jag steg upp i ottan för att träffa min läkare klockan 08:00 på vårdcentralen och innan dess skulle jag göra vissa förberedelser här hemma så allt var fix och färdigt för henne att börja undersöka när jag kom dit. Mitt besök var tämligen smärtfritt och jag fick bara goda nyheter - tänk om alla ville vara som min söta doktor Emma då vore det inga problem.

Promenerade sen hem i ett narigt januariväder och var i stort sett bara hemma och vände för att sen kila tillbaka till vårdcentralen då det är dotterns tur att träffa doktorn för andra gången på två dagar. Denna läkare är dock lite mindre smidig upptäcker jag genast.

Min dotter har fått en massa småblåsor på underbenets framsida - i anslutning till ett annat 10 år gammalt sår. För mig förefaller det solklart vara herpesblåsor - men den här läkaren vet inte!

Jag spänner ögonen i henne och tänker att där står du med din fula pottfrisyr som ser hemklippt ut och leker besserwisser och doktor. Jag säger till henne vad jag anser och tror att mina 30 år i vården har gett mig en bred erfarenhet och kompetens. Ett och annat sår och blåsa har liksom passerat förbi.

Genast inser jag att hon har slutat lyssna!! Hon har bestämt sig att det är som hon säger.

Dottern skickas ut och får ta en ny sänka som inte visar mer än 5. In på rummet igen - provtagning av blåsorna. Hmmm idiotiskt med tanke på att blåsorna var hela - nu tar hon hål på dom också!!! Nästa steg är fotografering - digitalkamera och bilderna blir alldeles röda. Då erbjuder jag mig att hjälpa till........dels med kameran för ingen blixt används eller att jag ska ta med min mobil och skicka filen till hennes dator.

Läkaren fattar NADA eller vill inte förstå - ut kommer 3 foton som visar ben som är illröda - de förefaller mer som de har legat ett par timmar i solen och några blåsor kan då jag inte se. Hennes förklaring till att hon måste använda sin kamera är att bilderna ska till datorn - hon förstår inte att jag kan skicka från min mobil till hennes dator!!!

Klockan är nästan 14 på eftermiddagen och jag ber henne då snällt men bestämt att få åka till Hudmottagningen då vi har goda erfarenheter därifrån sen tidigare. Svetlana som jag kallar henne säger då att "hon har konsulterat Hudmottagningen, beskrivit blåsorna för en hudläkare och nu får vi vänta tills måndag 08:30 då vi fått tid på Hud". Annars får vi vända oss till Akuten om det blir besvärligt i helgen.

Klackarna i taket eller inte. Talar om för Svetlana att nog både karta, kompass och GPS behövs om du ska uppsöka läkare för en hudåkomma på helgen!!! Hon lyssnar inte utan vi skickas hem med lite förband.

Jag är nämligen vis av erfarenheten eftersom jag i somras kom in med ambulans på en vanlig dag och fick beskedet att det var inte alls säkert att jag kunde få se någon neurolog eftersom det kanske inte fanns någon sådan i tjänst.

Väl hemma var jag så slut, trött, arg, hungrig. Smäller i mig lite kyckling - stupar i säng 2 timmar......upp och slöar lite framför TV:n och sen i säng igen.

Hur det gick med övningskörningen och blåsorna - det blev 5 mil körning åt ett håll sen var dottern så trött att hon inte orkade mer......och blåsorna dom frodas under kompressen. Visserligen fick vi ut ett knepigt preparat mot bältros - men om det nu inte är bältros så blir det preparatbyte på måndag. Jag blir så ledsen att man inte lyssnar och att man inte ser på dottern att hon är trött som en urvriden disktrasa, har huvudvärk, ont i sina leder men när jag talar om fästingbett så kan man ju inte få blåsor av det - jo tänk för att man kan det lilla doktor Svetlana.

Vi får väl se vem som får rätt - nu sover i alla fall mitt långa stora gryn i sin goa säng och vi får satsa på några mil imorron.

Så mycket onödigt lidande i onödan - kram på er alla där ute.

Så kom den då äntligen - snön. Det ligger ungefär ett decimtertjockt täcke av orörd snö utanför mitt fönster och visst är det vackert, hoppas nu att snön får vara kvar ett tag åtminstone för alla stora och små barns skull.

Jag är en person som alltid tänker positivt - det här ska gå, för det ordnar ju sig alltid till slut på något mysko vis!?

Men just nu är jag inne i en negativ spiral som bara gör mig trött, ledsen o en massa annat.

Jo då jag har ju mina sjukdomar som inte går att göra något åt - ett neurologiskt handikapp sen tidiga tonåren, kronisk värk.

Men just nu har det tillstött en massa andra saker i hälsosynpunkt och då tar man kontakt med sjukvården - i det här fallet Vårdcentralen som inte alls lyssnar. Jo dom skickar en tid och när den tiden blir har jag ärligt talat inte någon aning om. Jag har sökt för min åkomma tidigare men blivit hemskickad men nu får det vara nog - att ha symptom från magen är inte bra. Man ska inte tala avföring men vet ni att det borde vi göra oftare - vet du hur din avföring ser ut?

Jag tror inte många vet hur deras avföring ser ut - jag vet hur min ser ut, det finns blod i den ibland.....det är därför jag kontaktar vården. Jag är också oerhört trött som en typisk blodbrist och att något blöder - men väntan blir lång kan ni tro. Att åka in akut till sjukhuset är meningslöst det vet jag - eftersom jag själv arbetar på vårt stora fina sjukhus, man skickas hem med lite piller och vänd dig till Vårdcentralen.

Att jag sen vaknar mitt i natten och inte känner mig bra i min andra sjukdom gör att livet känns trögt i många hänseenden - nätterna blir många och långa med ångest, en inre röst som försöker lugna mig att sova så blir det bättre. Jag kan säga ibland lyckas jag bra ibland mindre bra!

Mitt mål är i alla fall att kunna komma iväg till London i maj - då ska jag må bra. Det finns så mycket planering för det redan, saker som är bokade.

Jag kastar inte in handduken så lätt men ibland känns det lite extra tungt. Ibland är man så ensam i båten och det är ingen vind - det står helt still.

Mina vänner försvinner också - det känns trist. Jo ni vet säkert där ute vilka ni är - jag vet att det finns några få och min lilla söta familj som är så starka, underbara och goa. Alla ni ligger mig varmt om hjärtat. Tänker på alla er som faktiskt orkar ha mig kvar - er andra som av någon händelse skulle snubbla in här och har valt bort mig hoppas att ni har någon som håller er i handen när vinden inte blåser så värst mycket.

Ta vara på det ni har och var rädda om era äkta vänner.

Härligt att vakna upp på lördagsmorgonen och solen lyser in lite grann. Det är helg och idag är det dagen D för dottern att ta ut bilen på långfärd.

Efter en lång frukost, Melodikryssande, ihopsättande av V75-rad så bär det av. Allt går så väldigt bra - stadigt och lugnt och ingenting att  vara nervös för. Vår sammanlagda färd blir 10 mil och det sista börjar det att snöa ymnigt så då fick hon lite träning på det också.

Jag har börjat vårda min själ! I alla år har jag vårdats för mina kroppsliga krämpor som har varit ganska många men jag har kämpat på och det har gått som en berg och dalbana ungefär.

Att gå i terapi är väl lite som att vända ut och in på sig själv. För er som aldrig provat ska jag berätta lite hur det är.

De flesta tror nog att man får lägga sig i en härlig fåtölj när man kommer till psykologen och att han sitter strax bakom huvudänden och pratar lugnt och stilla till dig - så är det i alla filmer åtminstone.

Men det är helt fel - allt är lugnt, tyst, lite dämpad belysning i rummet. Vi sitter där i var sin härlig fåtölj med dämpad belysning, han antecknar och jag berättar och han sitter mitt emot mig (inte bakom). Än så länge har vi bara berört min bakomvarande historia inte direkt några problem - tipsen har så att säga från honom låtit vänta på sig.

Nästa gång jag ska dit har vi ett uppsatt ämne vi ska diskutera och det känns bra. Efter att ha samtalat i 1,5 timma så är man tämligen tom och framförallt trött i skallen. Min manlige psykolog ser egentligen rätt, trist och alldaglig ut men har bra vinklingar på det vi pratar på och förklaringar till mycket.

Har ni tyngda axlar så tycker jag verkligen att ni ska testa detta - det är som en nystart efter varje gång jag varit där. Härligt att få prata med någon som inte har några förutfattade meningar om mig, som inte känner mig och som kan ge råd.

Jag säger som min kusin sjöng i True Talent i TV3 - "Nu eller aldrig", för det  var faktiskt lite så jag tänkte när jag gick dit första gången.

2012 har inneburit en nystart för mig och allt blir bara bättre.

Till sist, det var inte jag som vann 21 miljoner på V75!

Ur min rubrik tänkte jag idag att skriva om flera saker - vad man kanske först kommer att tänka på är att vi faktiskt redan har 18 januari, att det redan har gjort en timma som vi har fått det ljusare om dagen och att jag faktiskt har varit och klippt mig igen (det där sista var bara lite kuriosa).

Min snart 22-åriga dotter har börjat övningsköra - hon har sen tidigare traktorkort. Vad som genast slår mig är att det faktiskt inte var så länge sen jag stod där 24 april 1990, körsbärsträden blommade över hela Billingen, det var över 25 plusgrader ute och jag hade börjat känna något konstigt i magen - det var äntligen dags för att åka till BB.

Sen har tiden bara svischat iväg från krypande, lära sig gå, cykla, börja skolan, konfirmation, student o s v.

I söndags var jag och dottern och hälsade på min farfar som om några månader är 100 år.

Han är pigg för sin ålder, rapp i huvudet och får han bara sin whiskyhutt så mår han fin fint.

Han berättade för mig att han hade varit med i tidningen för dom hade dansat ut julen!!! Har du dansat sade jag lite förvånat då??

Jodå det hade han, men danspartnern (chefen på äldreboendet) var inget vidare för hon kunde inte stegen!!! Min fråga blev ju naturligtvis då - kommer du ihåg stegen då för jag antar det var ett tag sen. Jo stegen sitter allt kvar men hon var rätt dålig.

Måste ju säga att jag skrattade lite för mig själv, 100 år och dansar om än lite stappligt men stegen finns där. Jag antar att det är som att cykla - har man väl lärt sig en det så glömmer man det inte.

Man kan föreställa sig vilka saker han har varit med om i vår utveckling under sina år - och slitit från det att han var 13 år så är han trots allt vid god vigör. Det är kanske det som gör att han still going strong.

Jag upplevde två generationer innan mig på min mors sida i 12 år och när nu min dotter får hänga med på samma sätt fast ännu fler år blir man glad - för det är inte alla förunnat att få uppleva det.

Man säger att man ska inte bry sig om sin omgivning allt för mycket fast ibland kan man inte låta bli att notera omgivningens övertydlighet till sina föräldrar trots att personerna är över 40 år - ser med en skräckblandning hur kamrater på en viss avlägsenhet inte har frigjort sig trots att de snart har uppnått medelålder.

Så alla läsare ta vara på tiden - snart är allt historia i våra liv för tiden går så fort.

Jag  känner en viss tillfredsställelse med att alla helger är över och vi nu går mot normala veckor - åtminstone fram till påsk!

Visst snöar det ute så att jag inte ser till andra sidan gatan men snart kommer våren och det är något att se fram emot.

Har tänkt en del på hur mycket vi faller in i hur andra tänker och tycker, hur svårt många har att gå sin egen väg - jag ska ta några exempel.

Programmet "Så mycket bättre" visades på TV4 för en tid sen och Laleh hyllades för sina otroliga tolkningar och nästan alla man pratar med tycker det samma.....men jag tycker inte det - kan inte tycka att Eva Dahlgrens "Ängeln i rummet" blir så mycket bättre med Laleh. Den blir väldigt annorlunda men inte bättre inte ens bra!

En annan kontroversiell sak är att t ex ta ett glas vin på tisdagskvällen - det är inte okej. Då är man inte normal eller gemene man säger så åtminstone. Jag minns för några år sen när min särbo kom hem från Danmark och hade med sig några flaskor gott vin. Min dotter hade en kompis hemma vid middagen och jag och särbon tog ett glas vin till maten. Nästa dag fick dottern höra i skolan "dricker din mamma på tisdagen" - dottern tyckte inte det var konstigt och kontrade med "det spelar väl ingen roll vilken dag det är - man kan ju avstå resten av veckan". Men det är inte okej att tycka så eller göra så.

En annan sak är valet att leva själv - jag gillar min ensamhet och när jag vill ha tvåsamhet väljer jag det. Att leva så är inte heller helt okej - i många ögon betraktas man som lite konstig. Att välja hur man vill göra själv och att umgås när man har tid/ork det är mitt val, hur andra gör bryr jag mig inte om. Men att även i det här fallet gå sin egen väg betraktas som udda!

Nog om detta men jag tror nog ni förstår hur jag tänker och vad jag menar - våga ta steget häng inte på massan det är inte alltid bäst. Sluta tävla med grannen - när ni har alla de där sakerna vad ska ni då sträva efter!?

Har kollat på "The Voice" - en rolig programidé där jag får se den intelligenta  skitsnygga Ola Salo, förståndiga snälla Petter,  ungdomlige Uggla och så primadonnan vi va la Vida Carola som bara känns helt fel i sammanhanget. Radera henne från programmet för hon tillför inte mycket. Ser fram emot fortsättningen av detta program vad som komma skall av de blivande artisterna.

Väntar med tillförsikt på resultatet på V75 från Finland, ska det bli vinst idag!

Vaknar upp till Trettondagsafton och det första jag tänker får inte försova mig - och helt plötsligt hör jag att radiorösten på klockradion säger att det kommer man prata om i nyheterna klockan 08:00. Samtidigt har väderleksprognosen varit som alltid är klockan 06:45 var morgon - jösses vad rörigt det blir i min nyvakna skalle.

Far upp och kikar på klockan - nej jag har inte somnat upp.

För er som har läst min blogg tidigare i höst har ni följt mina problem med klimakteriet - idag var det återbesök på sjukhuset för att kolla hur det låg till med det.

Jag vill ju tro att allting har varit så intensivt det sista att nu får det  verkligen vara över med det här helvetet.

In till doktorn, pratar en stund med honom, undersöks och sen säger han till mig " Susanne jag kan inte se annat än att din klimakterieperiod är över". Jag får nästan lust att studsa upp och krama honom, det var min bästa present idag.

På väg därifrån ska jag gå och betala för tydligen går detta bara i C-reception. Dagen till ära är jag uppe i högkostnadsskyddet för första gången i mitt liv - jag ska endast betala 50 kr och sen frikort i 4,5 mån.

Men så enkelt var det minsann inte. Då har en mottagning jag varit på några gånger inte använt sin stämpel utan bara skrivit med bläck och då gäller det inte - även fast andra mottagningar har fyllt på efter hand! Så vänligt men bestämt säger kvinnan jag träffar i receptionen att jag skickar iväg så att du får en faktura hem och så får du ringa fakturaenheten när den anländer så du får den reducerad till 50 kronor. Jo jag vet hur det fungerar för jag arbetar med det här också men alla gör inte det!

Sen är det bra om du tar med dina kvitton om du har dom kvar så vi kan stämpla när vi utfärdar ditt frikort efter att du har betalt fakturan - jättesmidigt. Hur ska alla kunna förstå det här krångliga!?

Dagens sportsnackis lär väl bli Petter Northug och hans genande i kurvan innan mål - jo han var utanför. Jag är ingen sportfantast men slog på TV:n när jag hörde det var 10 minuter kvar till mål och såg hur han ovillkorligen skulle fram som en ångvält. Sveriges förbundskapten protesterar men det blir bara gult kort till Norge för att det är just Petter Northug - Sverige råkade göra samma sak igår och då fick vi på tafsen, vi fick en massa med sekunders tillägg!!

Det är bara så att det är skillnad på folk och folk.

Marcus Hellner står i målfållan och pratar med TV men säger inte ett ont ord om Petter - sådan är han Skövde/Lerdalasonen sportslig - tänk på det Norge och Petter Northug.

Det är torsdag idag och afton - lite konstigt men nu är denna julen slut på riktigt!

Trots att det är svårt att förstå så går vi mot ljusare tidare även om jag vaknade till att det var regnblandat snö i förmiddags och hur gråtrist som helst.

För det var verkligen förmiddag när jag vaknade - klockan var 10:00 och jag har sovit i 12 timmar, hur kan det vara möjligt! Kanske är jag bara avslappnad och mår bra och har förmågan att sova ut, eller också är jag väl sjuk på något vis - hur som helst så var det väldigt skönt.

Men när jag sitter där och äter en väldigt försenad frukost så tittar solen in och himlen spricker upp - det blir strålande sol och blå himmel och blåsten bedarrar. Alla säger "har du hört hur det har blåst i natt" men mitt svar blir naturligtvis....."nej jag har sovit så gott"!

Plockade bort det mesta av julen igår. Rev ner alla gardiner och upp med rena fräscha vårgardiner - vad som fick vänta var tvätten av rutorna, fönstren är hemska på utsidan och det blir säkert inte bättre. Tar det en annan dag!

I det här hemmet finns hur mycket tomtar som helst - fast dom blev kvar i kartonger nere i källaren i år. Hade några Rolf Lidbergtroll som är som tomtar som jag plockade fram istället - nu har det dock varit skiftbyte för dessa tomtar med.

Just julen får mig att tänka på hur det var för några år sen - med granen. Det sägs att julen varar till påska och det gjorde den bokstavligen detta år också. Min julgran stod så fint i ett hörn och var absolut inte ivägen för något eller någon. Så den fick vara kvar - lyste ju upp och nya kulor, glitter samt lampor hade den också. Veckan innan påsk åkte den ut men då var det ju dags för påskriset och påskgrejorna att åka fram.....testa någon gång, om inte är det roligt att se andras reaktioner på att julgranen står kvar!

Idag blir det lammfärsbiffar till middag - det är härligt med lite annan mat nu efter jul. Lamm är underbart gott och det är extra härligt att äta lammet från granngården brevid min far. Även om jag har sett det lilla lammet beta utanför så får jag tänka bort det.

Imorron blir det inget sova sent - ska vara på sjukhuset klockan 09:00 så upp och ut. Naturligtvis har man lovat kass väder - min vanliga otur när jag har någon tid att passa eller som ett gott exempel när jag har varit hos frissan då blåser det jämt full storm.

Ta nu vara på helgen och den lilla extra ledighet som är snart för sen dröjer det till påska!

Nyåret det tror jag är ungefär som den dagen då många går på semester - fylld av förväntningar.

För min del innebär nyår lite god mat, lite trevligt umgänge som man egentligen kan ha när som helst på året - vilken dag som helst.

Reflekterar tillbaka och tänker på året som har gått.

Vill inte verka negativ men mycket har faktiskt varit väldigt negativt - det är faktiskt sista månaden allt har börjat rulla på igen åt rätt håll.

Man kan t ex ta min semester som jag fick ägna åt att försöka bli någorlunda frisk och sen första dagen på arbetet efter semester orkade jag arbeta 2 timmar och sen sjukskriva mig igen - det är där jag befinner mig just nu, men med ljusning i sikte. Det är skönt.

Hälsomässigt har det varit en bergochdalbana med ambulans, sjukhusvård, många sjukhusbesök pga olika orsaker - hamna inte i klimakteriet säger jag det ställer till mycket oreda i kroppen, fast i och för sig det väljer man inte!

En av årets höjdpunkter var nog ändå mitt i allt elände i somras då jag var och såg en av de sista spelningarna med The Ark på Liseberg. En magisk afton - bilder finns på min Facebooksida.

Andra höjdpunkter är alla kantareller som vi bokstavligen har släpat hem från skogen - någonstans runt 500 liter har det blivit under sommaren - de första hittade jag redan kring 10:e juni. Mycket svärande, mycket muskler i både armar och ben har det fodrats. Trasiga stövlar med läckage som följd - men va fasen var gör man inte.

Många grillstunder i trädgården har det också blivit - härligt fast det där fiskgallret vi köpte fick vi faktiskt inte någon användning av alls.

Höll på att glömma vår nya familjemedlem - Sally som är en underbar undulat. Hon kom till oss en svinkall januaridag. I början av året var det och minus 15 ute...då dog lille Pelle så Pysen behövde en ny tjej. Det fick bli zoobutiken och Sally. En ettrig liten tjej på 12 veckor som är en riktig goding.

Mötet med min morbror nere i Värnamo i september var också något speciellt. Hade inte sett honom sedan 1978 så sagt och gjort vi for dit en lördag. En stor smörgåstårta tog vi med oss och tänk där var Hasse och Anita precis som vi alltid hade känt och pratat med varandra. Fick träffa 2 kusiner jag aldrig hade sett, dottern fick träffa en hel hög med sysslingar - vilken härlig dag.

Som knorr på året satte jag dit en V75 vinst med en hel hög pengar som inte gjorde ont det heller några veckor innan jul.

Det nya året ligger och väntar orört - jag är övertygad om att det kommer bli bättre.

Redan nu ligger en Londonresa och väntar på mig - bara det är en skön tanke.

God fortsättning, se framåt och ta hand om er!