Ibland blir man bara så trött och irriterad på en väldig massa saker - trots att solen skiner och man borde vara väldigt glad.

Jag har lovat mig själv att inte få irritationsryck på andra men när man behandlar de som står en närma orättvis och utnyttjar blir jag så en bomb som inte har briserat.

För en massa år sedan när min dotter började skolan visade det sig att hon inte hängde med riktigt och hon skulle få en hjälplärare - detta resulterade i att skolan inte kunde erbjuda henne det .....trots att det faktiskt finns en lag om att man SKA erbjuda elever med svårigheter hjälp!

Till slut hängde hon efter så mycket så det fungerade inte alls, hon blev mobbad av sina klasskamrater - hon fick byta skola i sjätte klass och gå i en särskoleklass tills hon var färdig på gymnasiet.

Jag trodde i min enfald att fördomarna om de som har gått i särskolan inte finns längre......och i synnerhet inte hos de som är 10 år yngre än mig själv.

Min dotter gör praktik och har varit på samma ställe i 2 år nu....skött sig jättebra, utfört de arbetsuppgifter som krävs av henne. Hon har inga problem med tal, skriv, språk eller ngt annat hon är och ser ut precis som du och jag....men alla behandlar henne inte så!

Det är hennes chef som tycker att hon dels inte kan räkna och därför inte får vara i kassan - man kan undra vart hennes VG i matte kommer ifrån?

Nu när det blir helg tycker han att hon ska arbeta påskdagen, annandagen utan ngn ersättning mer än ledighet .....

t ex har hon jobbat 8 timmar får hon 8 timmar ledigt trots att det faktiskt är storhelg. Inga pengar finns säger han...men han vill att hon jobbar så för han har gett folk ledigt.

Nu blir jag arg på riktigt......dotterns räknesvårigheter existerar inte alls och beträffande hans arbetsplats så kanske han ska tänka sig för innan han ger folk ledigt.....det är ju ngt som inte min dotter kan rå för och som hon ska fylla ut.

Försäkringskassan säger att hon inte ska arbeta vid helger när hon har praktik eftersom det inte är lönebundet utan det utgår aktivitetsersättning.

Så nu ligger problemet hos chefen - fast han verkar inte förstå och det är hans problem, kunde jag sen städa bort hans fördom mot särskolan vore jag glad - vem vet han kanske själv sitter där en dag med ett av barnen som får problem - det är inget jag önskar men man ska inte särbehandla andra p g a omständigheter som man inte har någon aning om.

Nåväl nu vankas snart käk - laxburgare....det ska bli gott i kistan!

Lyssnar på Eros Ramazotti - får mig att tänka på Italien och bli lite glad igen...det är ingen idé att hänga upp sig på en trist skåning som inte fattar något.

Tänk på att som du vill behandlad ska du behandla andra!

Det är lite konstigt nu egentligen eftersom ljuset har kommit tillbaka - man förstår inte på eftermiddagen att klockan är så mycket som den är.

Men idag när man gick var det lite vitt ute....och en hemsk blåst.

Jag gick sent om sider ut på dagen för att handla garn och då höll jag faktiskt på att blåsa omkull...när jag skulle lyfta en benet tog det tag i mig så kände jag att jag förlorade balansen......men kämpade emot...och sen fick jag ju medvind hem.

Jodå farfar han ligger där fortfarande i sin säng och väntar på att ngn ska komma hämta honom.....idag har han fått duscha och det gillade han - det var skönt. Det är mycket som vi inte kan påverka när vi står intill och ser på, hur ont han har.....att så fort vi tar i honom gör det ont och naturligtvis har han ont i hela kroppen - nu har han inte varit uppe på över en vecka och då har ju naturligtvis han muskler förtvinats till en viss del.

Min goa bästa chef Lena - vi spelar Wordfeud så vi håller kontakten fast jag är sjukskriven - jodå jag har varit det sen i slutet av augusti 2011. Hon undrar via mess i Wordfeud hur det går, hur jag mår, vad som händer!

Det är så viktigt för just nu kämpar jag för varje dag som går - det är viktigt med de som är runt omkring mig. Det är så viktigt med min familj men när Lena frågar hur det går, vem som hört av sig, vad som händer....då blir jag faktiskt lite rörd - hon är min chef fram till sista maj.....och hon frågar ändå efter mig fast hon vet att jag inte kommer tillbaka till henne.

Det jag vill göra mest av allt nu är att åka iväg till London och glömma hemmaplan - helt enkelt få byta miljö och tankar på ngt annat. Vandra omkring, titta på hus - gå i parker, se på Fantom och Peter Jöback. Äta gott, shoppa.....vara ifred på ngt sätt i en hel vecka utan att bry sig om Sverige, myndigheter...det längtar jag till.

Och det händer 22 maj....då vinkar jag iväg Sverige för en vecka och till vintern vinkar vi av igen då blir det Cap Verdeöarnar om allt går som det är tänkt......

Trots alla motgångar är livet  härligt!

Det är lite konstigt nu egentligen eftersom ljuset har kommit tillbaka - man förstår inte på eftermiddagen att klockan är så mycket som den är.

Men idag när man gick var det lite vitt ute....och en hemsk blåst.

Jag gick sent om sider ut på dagen för att handla garn och då höll jag faktiskt på att blåsa omkull...när jag skulle lyfta en benet tog det tag i mig så kände jag att jag förlorade balansen......men kämpade emot...och sen fick jag ju medvind hem.

Jodå farfar han ligger där fortfarande i sin säng och väntar på att ngn ska komma hämta honom.....idag har han fått duscha och det gillade han - det var skönt. Det är mycket som vi inte kan påverka när vi står intill och ser på, hur ont han har.....att så fort vi tar i honom gör det ont och naturligtvis har han ont i hela kroppen - nu har han inte varit uppe på över en vecka och då har ju naturligtvis han muskler förtvinats till en viss del.

Min goa bästa chef Lena - vi spelar Wordfeud så vi håller kontakten fast jag är sjukskriven - jodå jag har varit det sen i slutet av augusti 2011. Hon undrar via mess i Wordfeud hur det går, hur jag mår, vad som händer!

Det är så viktigt för just nu kämpar jag för varje dag som går - det är viktigt med de som är runt omkring mig. Det är så viktigt med min familj men när Lena frågar hur det går, vem som hört av sig, vad som händer....då blir jag faktiskt lite rörd - hon är min chef fram till sista maj.....och hon frågar ändå efter mig fast hon vet att jag inte kommer tillbaka till henne.

Det jag vill göra mest av allt nu är att åka iväg till London och glömma hemmaplan - helt enkelt få byta miljö och tankar på ngt annat. Vandra omkring, titta på hus - gå i parker, se på Fantom och Peter Jöback. Äta gott, shoppa.....vara ifred på ngt sätt i en hel vecka utan att bry sig om Sverige, myndigheter...det längtar jag till.

Och det händer 22 maj....då vinkar jag iväg Sverige för en vecka och till vintern vinkar vi av igen då blir det Cap Verdeöarnar om allt går som det är tänkt......

Trots alla motgångar är livet  härligt!

Vill ni verkligen veta min dag?

Det kan jag ju inte veta men jag ska försöka förklara mig i enkla ord....den har varit jävlig och angenäm!

Vaknade med en fruktansvärd panik och ångest, en känsla att snart blir jag dålig - men ropade då min älskade goa dotter som kom.....satt vid min sida och hämtade en blöt tvättlapp, pratade lite lugnt till mig....o så plötsligt försvann allt.

Till er som inte vet har jag epilepsi som gör sig påmind när man minst anar det......o då i form av känningar....och det är så obehagligt!

Men dottern är min ängel och räddare - vi har det mörkt i rummet, jag får frukost serverad på en stor bricka i sängen. Sen gör vi Melodikrysset ihop och mina tankar styrar in på annat....det är alltid så att kan jag koncentrera mig på andra tankar försvinner mina känningar!!!

Okej farsgubben är på väg för vi ska ju övningsköra idag och köpa jeans hos Westis uppe på berget - men fortfarande är min oro kvar i kroppen.....just då känner jag för att krypa ner i ett djupt hål..men det är inte lösningen på mitt problem.

Fixar till mig, far kommer - dottern övningskör och det går så strålande.  Jag mår super....får helt plötsligt ngt annat att koncentrera mig på. Jeansköp blir av, övningskörning på krokiga vägar och en lång hundrpromenad med en massa sök och  träning och sheltie är verkligen rasen som du ska träna med...för de fattar galoppen genast!

Hemma igen....vad händer då jo jag känner mig kass på stört 2 ggr på raken.....kanske har jag koncentrerat mig så pass mkt och när jag kommer hem släpper allt - jo säkert är det så. Eftersom jag har haft min sjukdom i över 30 år så vet jag att det är så!

När jag är så att säga på "uppdrag" mår jag bra men när jag kopplar av stänger tydligen skallen av och felkopplar allt .....lite strange men så är det.

Hur som haver jag är glad och lycklig över livet ändå....allting är inte taget för givet.

Min farfar som är snart 100 om 6 mån faktiskt - ligger nu i lunginflammation och har sagt att nu vill jag inte leva längre.....det kan jag förstå! Han har funnit sin plats i tillvaron efter att innan sommaren ha bott kvar i sitt hus, klarat sig själv med barnens hjälp....Så nu har funnit sin ro.....han vill hem till farmor tror jag ...han vill inte leva längre säger han - slutat äta, dricker knappt.......och farfar jag tror säkert att farmor väntar där på dig....

Imorron tar jag nya tag och dottern läser teroi  för körkort - alla ni andra var nöjda och glada över ert liv, det är aldrig för sent för ngt.

Vissa dagar är inte lika andra helt klart - den här dagen har väl varit lite sådan. Egentligen en helt vanlig fredag - vaknade ganska tidigt trots att jag är sjukskriven....men gick upp och vinkade adjöss till dottern och åt frukost.

Var igår och samtalde med min psykolog - nu vet jag att jag låter skum kanske men jo jag går i terapi och det är jättebra faktiskt...särskilt några dagar efteråt då man har låtit allting grotta in sig och tankar och funderingar har fallit på plats.

När jag är där känns det ofta som jag nästan vänder och vrider på allt och får lite konstiga vinklingar på saker och ting men förstår att det är en del av våra samtal. Igår var jag där nästan två timmar - svosch så gick den tiden.....det är skönt och behagligt att få prata med någon som kan sin sak. Hade jag fått chansen till det här 10-15 år tidigare har jag absolut tagit den...det ger mycket space i mitt huvud och refklektion över min tillvaro.

Man kan rätt och slätt säga att det ger mig en push i rätt riktning även om det kanske kommer ta flera år innan jag är färdig här så mår jag bra av det här.

Ja han har sagt att det är bra att jag skriver - därför kanske just det är långa bloggar från mig....jag älskar att skriva, jag gillar när jag får respons från er - den behöver inte vara positiv jag gillar kritik oavsett vilken sort!

Tog en liten tur till Coop Extra idag hittade nog detta århundradets lägsta pris på kyckling......9,90 kr/kg det kan man egentligen kalla en skänk från ovan - nej jag köpte faktiskt ingen för jag hade ingen plats. Måhända att sista förbrukningsdag var idag men om man fryser så är det billigt väldigt billig och mager mat.

Min morgondag kommer att ägnas åt jeansköp i en liten butik utanför stan på landet, övningskörning så där 10 mil med dottern, en lång vandring med min fars vovvar på landet....och så lite god mat som avslutning - inte så dumt.

Jag har fått en feeling i kroppen.....har börjat väga mig...och hoops min vikt är inte mer än 1 juli förra året då jag var väldigt vältränad. Så nu har jag börjat springa - har hittills denna veckan varit ute 2 ggr och hinner nog med en runda på söndag....ingen träningsvärk, inget ont i kroppen - blir jag trött så går jag. Ökar på avståndet lite för varje gång och sista rundan var på 3,5 km nästa får bli 4 km och det är så skönt att det bara flyter på! Beach 2012 kanske välkomnar mig iaf!!!

Blev nästan lite rädd idag när jag hörde nyheterna och dom berättade om ett bolag i flygbranschen med stora förluster.....och så såg jag Ryanairs logga...jösses blir det ingen resa till London tänkte jag - har vi betalt i onödan och våra pengar försvinner. Det var Göteborg Cityg Airline som drivs av Skyways.....genast lugnade jag mig.

En mkt trött dotter lade sig innan 22 ikväll med ont i ryggen och en penicillinkur i blodet. Herpes på benen för andra gången på en månad....och starka mediciner gör sitt men hon jobbar på - mitt lilla allt eller stora allt rättare sagt - iaf det bästa som finns.

För er som undrar över mitt klimakterie som har följt det som en följetong här kan jag berätta att det var inte så fröjdefullt som jag trodde....jobbigt jobbigt...men inga vallningar eller hjärtklappning men en massa annat...så vad gör man? Inga mediciner iaf utan nu får tiden ha sin gång och händer inget utan det är så här som det är nu - jag då finns det bara en sak kvar och det är operation.

Till alla er där ute som har en anhöring eller ngn ni känner som har haft eller har cancer - se SVT-play och Skavlan ikväll och Katarina Hultling där hon berättar och även visar sin nakenhet i sin bröstcancer - ett strongt framträdande som är en stark förebild för oss alla kvinnor. Kämpa på Katarina!

Något märkligt händer i kroppen när det blir vår för vi får  väl säga att vi har det nu. När jag i morse vaknade 5:01 och hörde hur en koltrast satt i trädet utanför mitt fönster blev jag lycklig - tänk en liten fågel kan få mig så glad. Trots att jag bor mitt i stan fanns det inte bil, inga tåg - det var alldeles tyst jag hade lika gärna kunnat varit mitt ute i skogen och så satt den lilla trasten där och sjöng för sig själv i gryningen - för ljust var det ju inte än!

Söndag brukar vara ett likhetstecken med slödagar men idag bjöds vi på sol och dottern hade gjort frukost vid ca 09:30 - sen hade vi ytterligare en avvikelse till frukostbordet.

Dottern hade fått tillbaka sina herpesblåsor på underbenet - vad göra? Det är 5 veckor sen hon genomgick en behandling för blåsor på samma ställe så sagt och gjort hon ringer Sjukvårdsupplysningen - hamnar i världens kö där hon först är som samtal 43. I det här sammanhanget kan man faktiskt säga att Försäkringskassan jobbar ybersnabbt mot sjukvården - där har ni något att jobba på sjukvården!!

När hon väl är framme och förklarar att hon har en massa blåsor som svider, ingen feber idag men igår, trött o s v - ta en Alvedon - kontakta sjukvården imorron! Det där med Alvedon verkar ha gått sjukvården helt åt huvudet för det är tydligen mirakelmedel mot alla sjukdom.

Efter en lång ramsa av en massa fina svordomar ringer jag upp samma ställe och hamnar i kö som nummer 50. Till saken hör att dottern ska arbeta idag mellan 12 - 15 men jag säger till henne att det begriper du väl att du inte kan....så hon meddelar en arbetskamrat detta via SMS och får svar.

Jag sitter där i min kö och kommer fram till slut efter ca 40 minuter. En vänlig sköterska tycker absolut att vi ska uppsöka sjukvården men tiderna är slut på Jourcentralen - men ni får åka dit och sätta er så får ni hjälp. Jösses tänker jag då bir säkert vänta, vänta typ hela dagen. Fick ju till svar i telefonen att trycket var hårt mot sjukvården just nu!!

Men väl på Jourcentralen finns det knappast en människa där som väntar, vi kommer in inom 10 min och efter 10 min till är vi på väg hem. Smidigt och lätt, enkelt. Tack Jourcentralen för eran bra och goa personal.

Väl hemma lassar vi i oss lite mat, hinner se det sista på skidskyttet - 2 medaljer till Sverige är kul!

Sen vill dottern sova och jag tar mig en liten lur jag med....och sen händer det!!!

Jag ger mig ut för att jogga några kilometer i det sköna vädret - är inget konstigt med det....men när jag kommer hem är dottern förbannad för då har hon fått svar från chefen.

Att hon skulle hört av sig till honom inte till butiken, att dom får prata om det här i veckan .....Det är då jag blir arg på riktigt. Hon är inte anställd på riktigt utan har en praktik. Hon meddelande att hon inte kom, dock precis innan hon skulle börja men det kunde hon ju inte veta eftersom kontakten med sjukvården tog en del tid.

Och vad är det man ska prata om med sin chef - ska man ha ngn form av medium och fråga när man blir sjuk om man blir sjuk och hur man blir sjuk.....ev frånvaro i framtiden så han vet!? Till saken hör att hon försökte nå honom via telefon förra helgen men då var det inget svar.

Både min dotter och jag är vana vid en kultur där man kan nå sin chef när som helst på dygnet - åtminstone via SMS och det gillas!

Nej här ska bli nya tag - varför gå gratis (8000 kr/mån från FK) när andra arbetsgivare skulle vara jätteglada över hennes hjälp här finns inte ens ett tack!!!

Lyckan att komma ut och springa/gå är så härlig - jag orkar riktigt långt trots att jag inte har sprungit sen i somras!! Här ska kommas i form inför sommaren och Londonresan.

Ha en trevlig söndagskväll och imorron kommer mer vår man har lovat 15 plusgrader!

Sitter här alldeles själv och summerar dagen efter en störtskön sådan ute i vår natur.

Visst har det varit blåsigt men med tre hundar och trevligt sällskap, gröna goa träd omkring sig, en smal skogsväg och så öva sök med sina hundar blir det bara BRA!

Kvällen har laddats inför Eurovison - tanken var att jag skulle bege mig ut och springa när jag kom hem ont i halsen och lite lagom frusen så fick det bli lite vila under täcket......behövdes nog och jag lovar att det tar jag igen imorron - våren ska ju vara här då.

Har idag både sett lärkor leka, svanar komma flyga på väg mot sitt mål och en massa olika sorters gäss gå och beta i väntan på nästa flytt.

Min farbror tror dock att det fortfarande är vinter på riktigt han ska åka iväg på vinterfisketävling imorron - gott om stollar finns det. Fast det är ju upp till honom om han vill åka i plurret fast den sjön han skulle åka till skulle jag inte gå ut på för där är det mycket strömmar - vet det......har både åkt mycket båt där och vindsurfat där.

Ja jösses vindsurfa jag - en upplevelse av frihet - hade jag bara flytväst på mig kunde jag hålla på hur länge som helst....härlig feeling men så kom man till det där med att vända - då fick man slänga sig i plurret och vända hela brädan åt andra hållet så man kom tillbaka.

Är det någon mer än jag som känner att ENERGIN kommer tillbaks nu när det blir ljusare? Sömnbehovet blir på något sätt inte lika stort och en massa saker poppar upp i huvudet att man ska göra som har legat nedbäddade djupt under vintern - fast vi iof inte har haft ngn speciell vinter.

Väntade på vinst på V75 idag som vanligt men kammade noll - ganska hög utdelning på 1,4 mille....men det är dags nu igen att vinna för mig - det var ju innan jul jag kammade hem lite rejält med pengar.....försöker igen nästa vecka det lovar jag.

Ta vara på våren nu!

Nu tänker du som läser det här att vad är det hon skriver??? Karin Boyes fina dikt vet jag hur den går....men idag gör det ont i min kropp - visst det är självförvållat och knopparna håller ju på att brista ute.

Jag var ju ute på en träningsrunda och sprang/gick i 9 km i förrgår - idag känns resultatet kan man säga, det har tydligen gjort nytta och nu gäller det bara att inte förivra sig samtidigt som man inte får ge upp.

Vitt vitt och snö men man har lovat att våren är på väg - det ska bli varmare än normalt den närmaste perioden - det glädjer mig. Får lite dåligt samvete med tanke på den lilla stackars blåsippan jag krafsade fram när jag var ute i förrgår att den fryser nog om sin knopp nu....med en massa snö på sig den hade nog behövt sina blad över sig.

Imorron får jag hem min kökssoffa och det ska bli härligt att göra om lite i köket. Det gäller bara att hitta ett lämpligt tyg - kuddar har jag. Visst lite stoppning behövs nog också för annars blir det hårt för rumpan för locket bestod bara av ett trälock med galon på.

Tiden går och snart har vi fredag igen - det är dags för mys. Jag har varit godis och chipsfri i en månad nu....det tycker jag är duktigt. Popcorn tillåts en dag i veckan.

Brukar titta på Biggest looser och inser då vad människan kan göra med sig själv vid matmissbruk även om inte jag har något sånt så ser man vad lätt det är att hamna i fel cirklar. Sen rullar det liksom bara på och kilon tar greppet över ditt liv - till slut tror jag nog att man skulle tänka att det är ingen idé längre utan fortsätter att äta.

Själv vill jag bara få lite bättre shape på kroppen och kanske gå ned några kilon innan jag åker till London för att hitta lite snygga kläder där.

Idag tänker jag faktiskt inte bry mig alls om att laga mat - finns färdigt sen tidigare. Känns smidigt för en gångs skull.

Ta väl hand om er där ute!