För en tid sen började min laptop att krångla - egentligen var det väl ingenting som fungerade. Jag ordnade och donade med den så gott jag kan men inte hjälpte det.

Modemet ville heller inte fungera så jag tänkte det kanske är slitet - ringer Telia och får väldigt god hjälp. Helt plötsligt fungerar det igen - ett tag i alla fall.

Ytterligare några dagar går och jag får ringa igen - det är fredag så kön blir helt plötsligt enormt kort - Dobidoo börjar på TV och det blir min tur nästan med en gång. Killen på Telia kan inte hjälpa mig utan säger att han koppla mig vidare till ytterligare ett ställe men där kostar det 19 kr/min - svosch tänker jag då det var dyrt, vet ju hur lång tid ett fel kan ta att lösa på jobbet.... det kan ju bli hur dyrt som helst!

Säger att jag vill fundera på det men ringer igen och blir då upplyst om att de säger till när de börjar ta betalt. Okej tänker jag fint - verkar ju bra. Blir kopplad men ingen säger att de tar betalt och inte får jag några råd om något.

Gissa  vad som kom idag??? En faktura på 76 kr från Telia support - för 4 min support i slutet av september.

Blir förbannad men inser ganska snart att det inte är någon idé att bestrida detta utan bara vara glad och betala fakturan.

Tack Televerket!!

Ibland får man greppa efter det lilla som finns och så var det den här torsdagen. Åka eller inte åka det var dagens stora fråga eller rättare sagt frågan dagen innan!

På måndagen i denna veckan hade dottern opererat bort ett ganglion på foten och skulle absolut inte stödja på denna utan vara i stillhet med foten högt - men hon fick inga kryckor. Till hennes stora förtret var The Ark på Liseberg på torsdagen och hon var lite sur över att operationen och konserten sammanföll, för det var ju liksom sista chansen att få se sina idoler.

Sagt och gjort på onsdagen kom jag på att grannen hoppade ju på kryckor i vårvintras - knackar på och där finns undermedlet som dottern behövde. Gissa om hon blev glad. Tilläggas ska att hon var sjukskriven 3 veckor från jobbet - men med mamma som är duktig på bandagering och hela min väska full med kompresser och andra förband begav vi oss ner till Göteborg.

Tåg och sen fick det bli spårvagn upp till Avenyn - ja det låter löjligt, sträckan är inte lång men ska man vila foten så ska man - i alla fall så gott det går.

Nu var vi hungriga så vi störtar in på vår favvorestaurang på Avenyn Brasserie Lipp, får ett bord på uteserveringen, beställer och väntar.

Då får jag min belöning som mamma. Hela restaurangen är full av folk men ingen märker vem som kommer in - mmm någon som är så snygg, vacker, läcker, sexig you name it.....Henke Lundqvist sätter sig vid bordet brevid.

Försiktigt viskar jag till dottern ser du vem som sitter där....nehe säger hon det är det ju inte? Snabbt och lätt googlar hon och säger - DU HAR RÄTT, sen blev vi lite fnissiga både hon och jag.

Smaklig lunch, vackert sällskap om än vid bordet brevid - spårvagn och Liseberg nästa.

I god tid ställde vi oss nära scenen för att kunna se bra när The Ark gjorde ett av sina sista framträdanden. Kvällen är varm, regnet hänger ändå lite i luften, dottern står och hänger med ena benet över kryckan...ingen trängs alla bara väntar.

Då händer det - det stora vita lakanet framför scenen faller och vilken show. Eftersom jag stod mitt framför scenen fick jag många bra foton som man kan drömma sig tillbaka och titta på. O gissa vad - inget regn förrän vi gick därifrån kunde det varit Arken som gjorde det?

Jag hade någon med mig hem som var nöjd men med en svullen och ond fot.

Men vad gör det när man har fått sin önskan uppfylld och mamma fick se sin superatlet!

Söndag och det är en av dagarna i veckan som jag verkligen är slow i egentlig mening. Det är den dagen som jag gör minst i hela veckan - idag har vi dessutom fått en timma extra eftersom vi byter till vintertid.

Lite sommar finns dock kvar här hemma - brevid mig står en stor skål med rensade kantareller - plockade dom förra veckan, det är så gott att hålla kvar sommaren en bra bit in på hösten.

Regnet piskar på rutan men det är 11 plusgrader - det är svårt att tro att det är 1 november på tisdag.

Har ni tänkt på att om 2 månader har vi faktiskt nyår - hur fort springer inte tiden iväg?

För egen del summerar jag året som jobbigt på det personliga planet men därför ska man inte säga att det inte har funnits en massa ljuspunkter - allting kan bara bli bättre.

Se framåt och var optimist har alltid varit mitt ledord.

Semestern fick jag ställa in i år - kanske tur det eftersom det blev kravaller i London och att vistas i en världsstad under sådana förhållanden kan inte vara kul.

Istället har jag fått göra små turer runt i vår vackra bygd - min längsta resa i sommar var till Göteborg och en biltur runt Vättern - det ni!

Istället gör jag ett nytt försök och planerar att inta London till påsk - håller tummarna att allt ska fungera bättre då.

Har tyckt ett tag att mitt hår är lite långt och tänkte att det var allt bra länge sen jag klippte mig. Men i mitt huvud har tanken varit klippning var bokad till 16 november. Men hur är det inte - man ser inte skogen för bara träd. Dottern säger till mig att - ska du klippa dig imorron, 31/10? Jag utropar ett glatt aha det var imorron - gott att få bli ompysslad en stund hos frissan och prata lite strunt.

Nu ska jag pyssla om mina kantareller - det blir fyllning i mina oxrullader som jag ska ha till middag.....och så riktigt potatismos på potatis/palsternacka, små sockerärtor. MUMS det vattnas i munnen!

Det är lite gulligt att sitta o lyssna på barnens radio så här vid midnatt....Lady Gaga och Pokerface önskade en liten talle.

Men den jätteunga generationen har tydligen inte glömt bort min musik...Money Money med Abba spelades alldeles nyss- o då får man vibbar från klassfester då vi hade vår grammofon och mest mina skivor - för det var jag som hade mest av den varan i vår klass.

Popcorn överallt i lokalen och så Ryska posten som jag inte riktigt minns men vad jag minns var att man var väldigt blyg - jag var bara 9-10 år och pokerface fanns inte att tala om.

Åren gick och helt plötsligt var man ensamboende mitt i stan...Bogrens hade öppet nästan hela veckan....onsdag, fredag, lördag och söndag. Bra band som spelade och god mat. Alltid efterfest med de bästa som Micke Rickfors, Pugh Rogerfelt, Freda och en massa annat.

Sen upp och jobba hela veckan därefter - förstår än idag inte hur vi orkade alla vi som körde samma race.

Om man inte var på Bogrens så fanns ju alltid Skara och Sommarland och någon form av klubb där på sommaren med bra artister som uppträdde.....!

Livet tedde sig väl mer som så här jobba 7-17, hem och illsova en stund, fixa till sig, bli hämtad av kompisen vid åtta och iväg till Sommarland om man nu inte gick ut i Skövde och så hem vid 1 halv 2 för att sova. Jobb nästa dag vid 7....puh stön o stånk - vilket liv, men vi hade roligt och det var så jäkla roligt!

Idag bjuds inte sådan underhållning eftersom det blir för dyrt och det krävs en massa folk. Då var det härlig underhållning till en billig penning i vacker miljö.

VIP-kort som gjorde att man gick före alla andra in - och kortet gällde tills det inte gällde längre!!! Det var tider det.

Halloween är här och om jag fick bestämma så kunde det faktiskt kvitta. Jag gillar visst pumpor som är urgröpta med ljus i, det är mysigt i höstmörkret.

Men allt annat krafs, godis och jippon i butiker det kvittar - det är lika onödigt som mors dag, fars dag och andra helgdagar man hittar på till ingen mening.

Hur hopplöst är inte detta att det ringer på dörren och utanför står ett gäng i övre tonåren utspökade i diverse dräkter och säger bus eller godis....ha ha.....jag vill varken ha bus eller godis från någon av dom. På fredagkvällen vill man ha lugn och ro efter en veckas arbete och lite god mat/dryck.

När det då ringer på dörren femtielva gånger och nästan vuxna står där och nästintill hotar om bus eller godis blir jag "förbannat trött" på detta som återkommer varje år.

Vi är så väldigt snabba på att importera hit seder från andra länder - vissa saker vi tar till oss är bra andra är rent av urusla. Halloween är en usel sed förutom pumpan då som både är god och vacker.

Tacka vet jag hederliga små påskkärringar som kommer med små egenritade brev och egentligen inte ber om något...men som ändå får några pengar var. Minns själv min karriär som påskkärring som rolig....fast på den tiden på landet fick vi inte ihop så mycket pengar - lite blev det, men det mesta var godis och skrumpna äpplen kvar från vinterns förråd. Minns särskilt ett ställe där vi inte vågade äta godiset ifrån eftersom där var dom nog häxor på riktigt, så fantiserade jag o Maria när vi gick därifrån.

Dagens hiss - Citygross fantastiska fiskdisk till underbara priser.

Dagens diss - allt grävande och letande i våra gator i stan så det inte är framkomligt i rusningstid.

För någon vecka sedan besökte jag en god vän och min förra lärarinna i lågstadiet. Orsaken var att hon har en kennel och nu fanns det 5 st ursöta valpar, jag skulle kunnat tagit med allihop hem.

Den dagen fick jag lära mig ett nytt ord och sånt är ju alltid trevligt - utav en 78-årig dam få höra ordet dödsstäda!! Jooo ni hörde rätt dödsstäda.

Sagt och gjort på väg därifrån säger min far till mig att det där med dödsstädning kanske ändå inte var så dumt, vi kanske skulle göra det någon helg.

Nu när vi har röjt efter farfar - han har flyttat in på äldreboende så blev det läge. Förra helgen faktiskt så dödsstädade vi.

Kanske i dubbel bemärkelse kan man säga att vi gjorde det. För lite över 3 år sen dog min mor och vi har väl slängt lite pö om pö för hennes livsfilosofi var att allting var bra att ha och har man då bott på samma ställe i över 45 år blir det en hel del som är bra att ha.

Sagt och gjort vi satte igång och dödsstädade förra lördagen på eftermiddagen - och tro mig mycket gick att slänga. 3 plastsäckar fulla med bara ren skit i vardagasrummet.

Men tänk så mycket annat man hittar när man håller på så där - nostalgi!!!

Man hittar foton, kläder som man minns, papper som man hade i bänken i skolan och faktiskt mitt allra första TV-spel. Jag minns mycket väl att det inhandlades på Ellos i Skövde i början på 70-talet. Ganska avancerat faktiskt med både tennis, squash, hockey och kontroller med rattar för två spelare. KUL!

Osökt kommer jag då att tänka på Ellos som var stort här i Skövde - det låg där Gengåvan ligger idag i hela huset. Från källare till våning tre. En våning herr, dam, barn och i botten outlet fast det hette inte så på den tiden. Billigt var det också och man kunde följa modet på nära håll för lite pengar.

Var det bättre förr - hmm ja om jag tänker på Centrumbaren nere vid Saga, Gul o Blå, Lundins, alla butiker i gamla Commerce, Dam intim o s v - jag minns allt ganska klart trots att jag var ganska liten när grävskoporna satte käftarna i en del av ovanstående.

Varje fredag åkte vi till stan när pappa kom hem för att handla. Då gick vi till Centrumbaren och åt, vilken mat de hade. Jag skulle ha pommes frites och biff. Pommes frites var något nytt då. Sen kom slutklämmen från mig när jag tog ketchup - slickade av toppen på flaskan till matdamernas förtjusning. Dom blev glada när jag kom på besök för jag var som ett solsken.

En dag för lite över 10 år sen kom jag från jobbet och korsade Kungsgatan på väg mot stan och vad ser jag - grävskoporna har satt käftarna i Centrumbaren, i Godiskällaren, i Dam Intim. En tår rullade längs min kind - tänk att ingenting får vara.

Upptäcker helt plötsligt att alla runt omkring mig går och snorar, hostar, kort och gott mår många helt plötsligt väldigt dåligt.

Då sprider sig en allmän skräck bland befolkningen - handsprit, det måste vi köpa! All handsprit tar slut på apotek och andra inrättningar som säljer detta.

Åker man utomlands ser man folk gå med munskydd (detta gäller speciellt asiater) för att slippa bacillanfallen! Kan bara informera den som har tänkt använda dylikt att ett munskydd håller 3 minuter sen släpper det in baciller.

Vad vi alla glömmer är det som är snuskigast av allt nämligen pengar - vem, vart har sedeln, myntet varit innan det hamnade hos dig? Handtaget ut ur butiken om det nu finns ett sånt - vem har tagit i det och vad hade den personen på handen.

 Vart har alla varit som rör sig omkring mig som jag verkligen får direktkontakt med - där bor den luftburna smittan bäst, inne på ett köpcentrum nära dig!

Man kan tänka de här tankarna i all oändlighet och till slut kommer jag till en slutsats, förskansa mig i hemmet eller helt sonika ta fan i båten och gå ut, kriga mot alla baciller och bestämma mig för att dom vill nog inte ha mig ändå. Jag äter alldeles för mycket grönsaker och annat nyttigt så jag är nog ingen optimal bacillkund.

Inte för det var tänkt att vi skulle gå på elitseriehandboll ikväll - men så blev det. Gratis är ju gott som det heter - i alla fall oftast!

Skövde mötte Aranäs och Arenan var väl närmast fullsatt. Hörde att det var över 2000 personer.

Vi hade inte insett att det kostade att få sittplats men nåväl det gick bra att stå upp i 60 minuter och det blev fullständig utklassning - gick strax innan slutet då det var dubbelt upp till Skövdes fördel.

Varje gång jag går på teater, konserter, idrottsevenemang eller liknande här i Skövde slås jag av en sak. Publik som ser ut som mumier. Är jag kritisk - kanske men när det är dags för att klappa eller spontant ropa glädjetjut eller varför inte bua åt något man inte gillar då håller de flesta Skövdebor tyst.

Skulle jag då säga något blir man betittad som man hade landat från någon annan planet. Men det bjuder jag gärna på. Tänk på det nästa gång ni gör något i Skövde eller går på stan bara - hur många leenden möts du av? De flesta av oss är inflätade i något mysko tänkande - men nästa gång du möter någon ett leende gör så mycket.