Jag är väl inte den som direkt har gjort mig känd för att vara först ur startblocken på morronen men idag var jag det. Har köpt nya gardiner till mitt sovrum som gör att det ser ut som natt även om det är dag så varje dag är en liten överraskning beträffande vädret. Så idag när jag drog ifrån gardinerna slogs jag av en strålande sol - jösses vilken dag är det första jag tänker o sommar fortfarande!!

Det är nog bara jag vaken i hela huset, tassar upp äter frukost, läser tidningen i min ensamhet och tystna - härlig start på dagen.

Gör ett snabbkik på datorn innan jag faktiskt måste ta tag i att ge mig iväg - ska till Sherwoodskogen idag.

Nu är jag hemma från densamma.....resultatet blev 40 liter kantareller -armarna är nog längre nu tror jag än i morse!!! Några liter lingon, lite blåbär och så en jättefin sommarbukett från pappas trädgård - buketten står på vardagsrumsbordet och bara lyser av sommar. En del är perenner och en del är frön jag sådde i våras och detta får jag skörda frukten av nu!

Imorron blir det syltning av svamp, Västerbottenpaj, lingonsyltskokning - kanske lite shopping också!

Så nu sitter jag här med ett glas rött vin, känner mig rätt nöjd med dagen faktiskt. Ja jag har gått och blivit med en blender också - en onödig pryl kanske men ändå kul att ha! Som lite kuriosa hur många gånger använde jag glassmaskinen innan den for iväg till bättre behövande!

Efter en lång frånvaro här på bloggen så tänker jag nu ta upp bloggandet igen så här i de skälvande sista dagarna av sommaren.

Jag hör till dom som tycker att det är gott med sommar oavsett väder - men jag vet att jag är ganska ensam om att tycka att det kan vara skönt även om det regnar dag ut och dag in. Jo jag vet - bönderna får inte in sina skördar, vi får för lite sol o s v......Men tänk så mycket det finns att hitta på ändå - fast värmen inte är på topp, fast det regnar.

Den här sommaren har nog faktiskt varit en av de bästa på många år för min egna del.

Kanske är det dels för att det inte just har varit några större katastrofer på hemmaplan....bortsett från det envisa omprövandet för dottern vad gäller hennes körkort. Men nu har hon det och allt är frid och fröjd.

Tidigare somrar har varit fulla av sjukdom, död och elände - detta har vi klarat oss från i år hitintills i alla fall och det får man vara tacksam för!

Den här veckan har varit full av en massa möten - en del har varit planerade och andra oförutsedda. Det jag tänker tala om nu hör till veckans tråkigaste och mest oförutsedda möte - mer ett infallsmöte som både jag och dottern trodde skulle bli något positivt men säg den glädje som varar.

Dottern var i måndags på sjukhuset i Lidköping och gjorde en MR-röntgen på sin fotled, det gick snabbt. Väl ute i receptionen träffade både dottern och jag en fd arbetskamrat - ett glatt återseende med många skratt.

Väl ute i regnet så säger jag till dottern att vi kanske ska åka till Vara och se om pappa är hemma för ni har ju inte setts på så länge och jag har varken pratat eller sett honom på 6 år!!!

Sagt och gjort vi åker de 2,5 milen men där finns ingen far, inte i hemmet heller. Dottern ringer upp honom och då är han ute på ett jobb en bit därifrån. Vi försöker hitta dit men misslyckas, dottern ringer upp igen och vi bestämmer plats och tid var vi ska ses, eftersom han tydligen är på G för att luncha.

Så står vi då där dottern och jag och väntar i minst en 15 minuter. Han vet att dottern inte är själv så han borde ju förstå att det är jag som är med.

Han kommer sakta fram till bilen - tittar på Anna uppifrån och ner säger inte ett ord. Till slut får hon en kram - mig säger han hej till men inget mer. Anna pratar, jag pratar men inte han. Han står där på samma plats och trajar, spottar i backen, sparkar sig  på benet och kan inte säga något, han tittar varken mig eller Anna i ögonen.

Man kan tycka att han åtminstone kunde grattat till körkortet och den fina bilen - men ingenting, han tittar inte ens på bilen. När Anna berättar att hon har varit på sjukhuset för hon har en cysta på foten - frågar han inget om det heller.

Inte förrän Anna går fram och säger - jag åker nu så säger han bara hej då till henne!

Innan pratar jag om allt och inget för att försöka få igång någon som helst konversation men det går inte!!! Jag är kissnödig och när han hade tänkt att smita in och äta då följer både Anna och jag med eftersom vi ska gå på toa. Väl där så vänder han sig bort läser menyn, tänker inte säga hej då när vi är på väg att gå!?!!

Han borde väl blivit glad att få se mig med eftersom det var så länge sen - men inte en min.

På vägen hem resonerar vi livligt varför beter han sig så? Han borde väl blivit glad att se sin egen dotter, att det hon kämpat för har hon lyckats med.

I bilen säger Anna till mig "mamma är du ledsen"? Mitt svar blir då "näe men jag är så besviken inte minst för din skull men också för min att det finns personer som inte kan vända blad i sina liv så här 20 år efter skiljsmässan".

Nu  när det har gått några dagar tycker jag bara synd om honom och tänker att det är tur att vi alla är olika och det är tur att Anna är vuxen!

Att få vakna upp en sådan här underbar morgon i mitten av juli är något av det underbaraste som finns. Det är lördag och klockan är bara 06:00 men jag är pigg, alla verkar sova för allt är tyst. Jag går upp och sätter mig med goaste koppen på dagen och hämtar tidningen.

Det är skönt att ha positiva människor omkring sig som faktiskt ler emot vår vackra omgivning och som inte hakar upp sig så mycket på vädret.

Efter en tur igår i bilen så uppskattar man vårt vackra landskap och är ändå tacksam att det har regnat så allt är så grönt och vackert. Vad som kanske inte är så vackert är kanske att det står lite mycket vatten överallt.....men vi kan ju inte påverka det vi inte råder över - vädret och då spelar det ingen roll hur mycket man gnäller och spyr galla runt omkring sig för ingenting blir ju bättre för det.

Oavsett väder njuter jag av att jag faktiskt har det så oerhört bra - har det jag behöver och lite till.

Vi svenskar har en förmåga att uttrycka vår otacksamhet över när något blir dåligt som t ex vädret - för det är inte normalt....men vad är normalt. Skiner solen dag ut och dag in så är inte det normalt heller - jag vill iaf inte ha öken.

Vi har ett ypperligt tillfälle att odla våra intressen, kanske upptäcka nya saker att göra när det är som det är ute och tänk så mycket som finns att göra/se som inte är väderberoende.

Det bästa med sommaren och semestern är att man faktiskt inte behöver bry sig om några tider varken på morgonen eller kvällen, tänk att bara få vara vad skönt det är.

Bönderna klagar - jovisst det gör dom jämt...det är ett släkte som är skapt så!

Svensken klagar - han är skapt likadant!

Andra nationaliteter klagar mindre, kanske är de inte lika bortskämda som vi svenskar.

Är det inte skiftningarna som är så vackra - även om det skiftar mest i blött just nu. Köp ett par stövlar...ge er ut i skogen där finns mkt att hämta....det ska jag iaf göra - kantarellerna står som spön i backen. Blåbären håller på att mogna och är större än vanligt.

Har du en kamera ge dig ut och fota...det är ett nytt intresse att upptäcka.

Men snälla ni som går omkring som puttrande kittlar som håller på att koka över sluta med det för ingenting blir bättre - dessutom är det en stor energitjuv för er själva.

Min dag kommer gå i kamerans och naturens tecken, grillen ska fram - för inte ska regnet få hindra mig!

Att vakna upp den 28 juni och solen lyser från en klarblå himmel - bara det är en gåva som jag är tacksam för. Vinden utanför mitt fönster blåser lite lätt, det är fortfarande väldigt mörkt i mit sovrum men det är gardinerna som gör det och jag kan ju se att det är sol genom öljetterna längst upp.

Men så kommer det.....gräsklipparmassakern.....varför måste man start prick 07:00 och klippa vår lilla plätt utanför huset - och varför måste firman som är utanför börja borra i gatan prick 07:00 just en sådan här fin dag, kanske är det för att jag ska vakna och gå upp och ut.

Nåväl får tidningen serverad av dottern på sängen - kan lugnt konstatera att det inte finns mkt att läsa där sommartid utan den fylls ut av diverse annonser, en roman som presenteras på några sidor varje dag o s v.

Bestämmer mig för att ta bussen ut till pappa och hans trädgård eller mors trädgård som finns kvar och som blir större för varje år. Det är ett arv vi har att förvalta från henne - hon finns ju inte längre kvar men hennes tanke och växter hur det skulle vara och arrangeras ihop finns där och det ska vårdas.

Vi startar upp med lite kaffe i solen och sen ska jag sätta igång att rensa bland mina frösådda blommor - det är då det händer .....ett litet moln placerar sig över solen...men det växer sig bredare och bredare och är kvar där resten av eftermiddagen.

Myggen gillar mig - det har dom alltid gjort så in i huset testar 2 olika myggmedel - djungelolja på ena halvan av kroppen och en annan sort på andra halvan för att se vilken som är bäst. Båda fungerar ypperligt och jag kan fortsätta mitt arbete.

Pappa klipper gräs med sin åkgräsklippare och kör som en stolle runt rosor, getrams, klematis o andra växter....lägger gräset mellan morotsraderna för att förhindra ogräs och för att hålla fukten kvar.

Jag sliter vidare ibland grästorvor och rosentaggar. En ny rosenbåge blir uppsatt och nu ser det mer ut som ett valv - det har blivit jättesnyggt och hur mkt en ros kan växa på en sommar vet jag egentligen inte eftersom sommaren precis har startat. Det verkar som våra rosor strävar mot himmlen. En av dem frös ner för två vintrar sen men är störst av dem alla.

Tyvärr måste jag åka hem för jag är ju långt ifrån färdig...hem till den trista stan där jag inte vill bo om sommaren men det har blivit ett måste.

Beger mig ut i sommarhagen för att titta efter kantareller - ungefär en liter hittar jag och dom är så små och goda.

Sista anhalt innan hemfärd blir fiket i Tidan...tekakor och skorpor - kära barndomsminnen som smakar mums i min mun. Det får jag till frukost imorrn.

Hemma igen - det är iaf svalt i lägenheten och trots sina modiga grader ute ska det nog gå att sova.

Kikar lite på resa till Danmark - ja jag var ju en flitig resenär dit för några år sen, då kunde jag nog blunda när jag åkte dit och hitta vägen...nu gäller det att hitta ngt i Skagen över natten!

Nu kikar jag på Kokvinnorna igen tillsammans med ett glas rosé under tiden som grannarna har grillfest och skolan mittemot har intagits av ungar som ska deltaga i Skadevi Cup i helgen.

Jag är glad om jag kan få sova några få timmar i natt för tyst blir det inte.

I vår familj brukar vi alltid ställa oss frågan när det börjar bli vår "vad är det som kommer hända i sommar nu då?

För de flesta innebär sommar en massa sol, resor, bad och annat kul. Jag kan säga i vår familj har det bara varit fyllt med diverse tråkigheter de senaste 10 åren - hoppas ni orkar lyssna så ni inte slutar läsa här jag har lite annat att berätta om längre ner i bloggen!

Nåväl hur det nu var förra sommaren var rätt lindrig jag kan ju säga att det är dottern som har stått för största delen på händelsekontot!!!

Förra sommaren och sen bakåt......cysta på foten vilket ledde till operation, jag fick åka in akut i ambulans till sjukhuset efter biverkan av medicin, sen kommer jag inte ihåg allt i kronologisk ordning men ungefär så här har det sett ut åren innan:

Blodförgiftning med diverse komplikationer, mysko sår på ben 1, året efter ben 2.....necrobiosis lipodica - 2 % av befolkningen blir drabbade, min mamma blir akut sjuk i början av juni och där var den sommaren över - avlider senare i september samma år, främmande kropp i ögat med akutvård som följd, några år tidigare min far ramlar ner från en stege när han jobbar och krossar hälen!!!

Detta är vad som är färskt i minnet just nu! Jo just det vi hittade ju farfar 99 år gammal på golvet i juni förra sommaren strax innan midsommar - inget brutet behövde bara lite renovering på sjukhuset och så tillbaka till eget boende.

Ja så ser det ut i min familj och snart here we go again - dottern har fått tillbaka sin cysta och har svår att gå - så nu är det med all säkerhet en ny operation på G.

Nåväl midsommar har förflutit och vi har haft det jättehärligt med svampplockande, lite turnerande med bilen, ätit gott, umgåtts!

Imorron är det stora dagen D för dottern och hennes trilskande körkort - muntligt prov. Efter 5 försök skriftligt och med ett enda fels marginal så provar hon muntligt och jag är säker på att nu går det bra.

Sitter och drömmer mig iväg till London - lyssnar till soundtracket till The Phantom of the opera och mår så bra. Tänker på att så priviligierad jag är som har fått se och möta denna fantastiska musik och musical och inte minst få träffa Peter efteråt.

Inte en droppe regn på en hel vecka i London och när jag står på flygplatsen börjar regnet smattra mot flygterminalen - då har man flyt i dubbel bemärelse.

Nu får det bli sladd ur här för åskan mullrar en bit bort - dagen har i alla fall inneburit en långpromenad i strålande sol och vi klarade oss utan regn fram till klockan halv sex på kvällen!

Nyss hemkommen från en långpromenad i vår vackra natur och kan som vanligt reflektera över en del saker, bra eller dåligt det får ni själva bedöma.

Ger mig iväg för att ta mig upp till stadens topp - Billingen och går via den sk Strupen. Detta är en naturstig som slingrar sig uppför bergets sida och är verkligen brant - jag är bra anfådd när jag når toppen av stigningen och som en skänk från ovan kan jag konstatera att efter stigningen är det en sten alldeles en brevid stigen som gjort för att jag ska slå ner min rumpa en stund där.

Trots att jag är alldeles mitt inne i stan hör jag faktiskt inte en enda bil, jag möter inte en människa - kort och gott det är jag och naturen. Fåglarnas helt galna spelande får mig att stanna upp och lyssna - snart är det tyst igen i naturen. Det är som en grön gång uppför bergets kant och asp, ek, lönn och en massa andra träd blandas med midsommarblomster, smörblommor, skogsstjärna och en andra massa blommor. Tänk så skönt att få vara själv.

3/4 delar av året sitter många inne och tjatar om att det är för kallt, mörkt, blåsigt - men vart är ni nu då??? Ta till vara den här ljusaste tiden på året och det är faktiskt inte alls kallt......jag har linne och shorts på mig och tro mig här får man jobba när man går så inte behövs det ngt ytterplagg.

På vägen hem korsar jag Cirkus Scotts nedslag i Skövde och man håller precis på att resa tältet - åtta torn och man kan ana att snart stor där ett jättetält. Jag blir återigen lycklig i sinnet då jag kan minnas då jag som liten tös var just på Cirkus Scott och såg Charlie Riwel som clown och ett piano sprängdes - det var tider det.

När jag nästan är nere på andra sidan passerar jag ett av stans finare nya bostadsområden el. villor el. skrytbyggen kanske man ska kalla det.

Grillar och åter grillar, sittgrupp på sittgrupp. Vid ett hus kan jag räkna till 4 olika sittmöbler på uteplatsen eller däcket kanske det heter nu för tiden. Vilka människor bor här egentligen - jag har aldrig sett någon här ändå går jag här både vardag som helg!

Och dessa stora grillar vad grillar man där - radhusbiff kanske??? Det viktiga verkar vara STORLEKEN här...på grillen alltså. Själv kör jag med en rund kolgrill som har ett runt drag upptill - den är alldeles lagom och där grillar jag allt från kött till fisk och korv, fungerar till mesta.

Det är inte alltid det dyra som är bra och sist men inte minst det vackra just nu är alldeles gratis ut och ta till vara på det snart är det för sent

Det är söndag, försommar eller snart kanske riktig sommar - många har redan gått på sin semester och har det gott!! Jag har ingen semester i år eftersom jag är sjukskriven så kanske vän av ordning kan tro att varje dag ter sig rätt lik den andra men så är det absolut inte!

Mitt liv skiftar som regnbågens färger och jag känner mig ganska tung i sinnet idag - har mycket att glädjas över men har man inte hälsan så är det lite trassligt. Det är sånt man inte förstår för än man hamnar där.

Jag har tidigare berättat för er som har läst min blogg om mina sjukdomar och då först och främst min epilepsi som spelar mig ett spratt mest varje dag. Denna djävulska sjukdom gör mig snart tokig - jag försöker bestrida den så gott det går....stimulera mig med saker så att jag ska glömma för en stund och inte fundera för mycket.

Men när en sådan enkel sak som att ta av sig en blus framkallar känningar blir livet många gånger besvärligt. Att duscha, ställa sig att diska, hänga tvätt, sätta sig i ett soligt kök kan framkalla anfall!

Jag har en panikångest en del dagar som inte är av denna värld, jag försöker glädjas och jag försöker göra saker ändå för jag tänker att det här monstret ska inte få ta greppet om min kropp.

Många gånger räcker det att jag lägger mig en halvtimma eller så för att allt ska gå över för den dagen....men vissa dagar är rent ut sagt SKIT!

Jag började min blogg med semester - jo där sitter jag i kläm.

Efter att min arbetsplats dit jag har varit utlånad en massa år har avslutat sitt projekt har jag inte samma chef längre. Min chef där jag är anställd har jag ingen aning om när han har semester, personalsekreteraren likaså. Min psykolog har gått på semester och lovade i förra veckan att höra av sig innan han gick iväg men så blev det tydligen inte - att vara sjuk när det är sommar innebär självbehandling och jag har inga verktyg för det.

Försäkringskassan vill ha in en massa papper för att fatta beslut och detta ska ske innan midsommar förhoppningsvis säger handläggaren - annars får jag inga pengar efter 26 juli, stress och åter stress.

Vitsen med sjukskrivningen var ju att jag skulle få lugn och ro och detta bidrar knappast till något sånt.

Känns som jag står på tokighetens brant .......vad ska jag göra - ska hela min sommar behövas tillbringas inne i lägenheten???

Min familj är liten och förstående men samtidigt har jag en far som börjar bli altt äldre och jag kan också märka på honom att han börjar bli glömsk, inte riktigt kommer ihåg att han har sagt en sak flera gånger, kör lite konstiga vägar, pratar för sig själv och mummlar, inte längre har en distans till andra människor som är normalt  - jag är enda barnet och oroar mig för honom. Har försökt prata med honom om detta men han vill inte lyssna svaret blir "jag glömde det". Men nu tycker jag det har blivit lite för många sådana uttalanden. För några år sedan sa han till mig att "Susanne tala om för mig när jag blir rörig för jag vill inte bli som morsan" - jodå jag lovade det. Men han är ju inte omyndigförklarad så vad gör man???

Nu hänga tvätt, det är vanligt en söndag och jag hoppas det går finfint.....sen sätter jag mig med min terapi för det splittrar faktiskt tankarna lite - mormorsrutor. De här rutorna ska inte bli ngt speciellt men jag gillar att tänka i färger och komponera det får mig i harmoni en stund.

Efter några veckors nys har nu äntligen polleneländet lagt sig ute och livet börjar återgå till det normala.

Jag kan inte bara fatta hur fort tiden går - idag är det en vecka sen jag kom hem från en vecka i London, denna underbara stad på jorden som jag bara älskar att återvända till.

Man brukar säga att det är en av Europas dyraste städer - ngt jag inte riktigt kan hålla med om och det beror kanske på vart man styr sin kosa. I London är mycket gratis som på så många andra ställen.

Hade en tid på sjukhuset idag för lite information bara - ingenting farligt alls ute skulle bara träffa en sjuksköterska. Jag fick sitta ner och vänta en bra stund och brevid mig satt en kvinna något yngre än jag själv med sin man, av samtalet att döma förstod jag att hon skulle opereras akut. Hon skulle läggas in idag och opereras imorron för en stor knöl på sin livmoder - tänk så fort livet kan ta helt om, jag är så tacksam ibland över att jag har det bra trots mina små krämpor eller jag det kanske inte bara är små men i förhållande till andra så blir det inget att gnälla över.

Har idag färdats genom vårt vackra landskap ganska många mil och trots att det är lite kylslaget ute uppskattar jag hur grönt det är - vi bor så vackert vill inte byta bort mitt kära Skaraborg för något annat. Borta bra men hemma bäst.

Andra märkliga ting händer också - vågeländet stod och blängde på mig när jag hade duschat och första tanken var nu har jag nog gått upp ett par kilo - semester, god mat o s v. Samtidigt som det är några veckor sen jag vägde mig - men vad glad jag blev - 2,5 kilo. Nu ska jag försöka några kilo till sen är det bra.

Om vädret tillåter ger jag mig nog ut och letar efter den svarta storken vi har här i stan....jag bor ju i närheten, lite häftigt att få hit en annorlunda fågel. Det är mycket som pågår i barnkammaren ute i naturen. En sak är säker att jag går iaf inte ut i skogen nu för där finns många små bruna kalvar och att möta en ilsk älgmamma avstår jag helst ifrån.

Kvällen har gått i mor/dottermys, jordgubbsätning och en massa prat - härligt att få tid över och stanna upp lite och reflektera över saker, hinna diskutera när hjulen annars spinner på i en alldeles för snabb fart.

John har inte kommit till mina ögon än så får väl strö lite sömnpulver själv i ögonen så jag blir lite trötter. Natti.