Visst var det en helt vanlig torsdag och en helt vanlig fredag men något hade hänt....jag hade fått klorna i mig - kärleken hade nog slagit rot faktiskt. Det var länge sen - jag är en person som är avvaktande och lyssnar, känner av - detta beror på erfarenhet av tidigare saker i livet - fel kanske - man dömer alla över en kam, men tyvärr.

Men så händer något plötsligt man får en kontakt med en man som är empatisk, är som en själv och man hänger sig....men ändå vågar man inte riktigt tro att det är sant.

Vad som var sant var att dottern från sin lärlingsplats idag kom hem med världens blombukett till mg - mamma här får du...övis....jo nog var det det alltid. Hur stor som helst och den fick hon som tack för veckans jobb! Jo jo det går bra nu!

Åter till känslor och vad man gör.....frågade min barndomsvän om hon inte hade någon på lager men det verkade knapert....men kanske har jag funnit honom alldeles själv - lets the light explode!!! Lunch på måndag jo jo....och så ser vi vart det bär vägen!!!

Landet, djur, lika värderingar, samma erfarenheter...mitt i livet  - kan det bli bättre? Ja jag vet alla ni där ute..nämner inga men ni har varit par sen gymnasiet nästan men jag har inte spelat hela den vägen.....vurpat några gånger och exprimenterat mig fram!

Har i alla fall hittat någon som ser mig som den jag är - oavsett om jag arbetar eller har sjukersättning...pengar har ingen betydelse och pengar i de flestas sinnen brukar vara den felande länken allt ska vara lika.....nåväl vi har diskuterat detta att det inte kan bli lika - känns skönt.

Dagens bedrifter har varit långpromenad med Myran....besök hos dottern i blomsterbutiken, ...shopping på stan och god matlagning i slutet av dagen och en stor blomsterbukett från dottern. Jösses vad jag är nöjd över lite grann....tänk om alla vore lika nöjda vilken bra värld vi skulle ha då!

Jag vill egentligen inte ha något av någon - jag vill bara ha det där ovillorliga som jag tror jag har hitta - lyckos mig!

LCHF i all ära men ikväll syndade jag faktiskt både med vin och rotfruktschips...fast de där chipsen är nog lite nyttiga inbillar jag mig....som tröst vi får se vad vågen visar imorron och vad måttbandet säger.

Kära Charlotte om du läser detta hoppas jag du och Boris har smakat på skumpan och att den var god.....den kostade en del och jag har ingen aning vad den smakar - men den kanske var lite mums i alla fall.

Jag kan säga som så att jag längtar till måndag utan att ha några hormomsvängningar.....det kanske säger mycket, det händer ngt speciellt.

Var rädda om varandra för vi vet inte hur länge vi har våra älskade!

Vissa dagar känns bara så där bra när man vaknar fast klockan är okristligt tidigt.

Den här dagen skriver vi 12 september men det hade lika gärna kunnat vara i juli för så vackert är det utanför mitt fönster och jag känner mig lycklig inombords och utombords också.

Gårdagen gick ju inte riktigt enligt planerna men det tar jag igen idag....städning på programmet. Snabbt och lätt går det också och när jag står där och blaskar i diskhon kommer jag att tänka på den underbara helgen som jag har lämnat bakom mig.

Att få träffa min barndomsvän Charlotte på hennes hemmamark Vedhall i Bohuslän, helt otvunget och liksom bara kunna ta vid där man en gång skildes åt för en massa år sen. Trots att det flutit mycket vatten under broarna så känns allt så enkelt och här sitter vi nu som två snart medelålders kvinnor och har samma intressen och pratar om livet till långt in på natten.

Så härligt och den här helgen tar jag med mig in i hösten/vintern - vårt lördagsbad i havet, de goda skaldjuren, min Västerbottenpaj, det goda vinet och härliga sällskapet, besöket på Nordens Ark och snöleopardungarna där. Glöm inte bort att jag är tacksam att ha dig som vän Charlotte och snart ses vi igen.

För att fortsätta dagens aktiviteter så blev det den dagliga rastningen av hunden och av mig - idag en långtur på 9 km med Strupen som vår branta backe upp för berget kallas......försökte springa lite intervaller och det var svettigt. Dock mötte jag en man som var ännu svettigare som sprang upp och ner hela tiden.....varvarade nog mig minst 4 gånger - nog kan man undra vad han höll på med.

I mina öron på powerwalken hör jag After Dark och då slår det mig - att de hade annons ute igår att de kommer till Skövde 26 oktober. Väl hemma efter duschning och lite matintag ringer jag för att höra om det finns några bra biljetter?? Jodå det finns 2 kvar på parkett - jag kniper dem omedelbart trots det höga priset.

Så nu har dottern och jag att se fram emot Peter Jöback i Scandinavium den 4 oktober och så After Dark här i Arenan i Skövde 26 oktober.

Sen är planen att jag ska få tag i biljetter till Babbens show i december bara hennes försäljningssida vill fungera...!

Lyckan har varit med mig denna dag jag känner mig nästan euforisk.....känner att mina batterier är laddade och inget kan hindra mig från att nästan skutta!!

Sist men inte minst så löser sig allt......här sitter jag nu med min hund som jag så länge har längtat efter. Jag behöver heller inte kämpa längre för att orka - jag har fått lov att få ta det lugnt.

Glöm inte bort att där ute finns någon som kanske väntar på att få återse dig igen efter många många år och det behöver inte vara så komplicerat!

Sitter ensam i mitt kök efter en minst sagt turbulent vecka.

Solen skiner in på min rygg och livet är lätt att leva en dag som denna - det spritter i benen för nu är sommaren här och jag som inte ens är en sommarfantast!

Gårdagens första riktiga stora skörd av kantareller som ska stekas till grillköttet ikväll sitter som en smäck men nu först är det bara tyst - det är jag, vovven och undulaterna i buren. Dottern ligger och sover sin skönhetssömn.

Har inte varit här på länge, ibland blir frånvaron från bloggen så påtaglig och orken finns inte till allt även om jag har många bra ideér där inne i skallen.

Veckans första dag bjöd på en ambulansfärd för egen del och en fruktansvärt huvudvärk. Efter att ha spenderat 8 timmar på en brits på akutmottagningen fick jag åka hem. Måste säga att det är änglar som jobbar där trots att de får ta mycket skit!! När jag skulle hem halv fyra på morgonen kom fikat - hur en landstingssmörgås kan smaka så gott är svårt att förstå.

Tisdagen kom och ett besök på Läckö slott och Mathias Klums fotoutställning - ett tips för dig som vill se något alldeles speciellt och även den permanenta utställningen på detta fantastiska slott är utökad. Är någon intresserad av slottsopera så bjuds det på Sheakspeare i sommar också.

Garn, garn, garn.....nu ligger två beställningar på nätet och väntar på att få komma till mig. Kan ni tänka att dottern t o m hittade en SNYGG tröja så nu har jag 8 projekt som ska göras plus alla mina babyfiltar av mormorsrutor som väntar på att bli monterade. Det finns nog ett speciellt syndrom och det lider jag av GARNSYNDROMET! Men det är underbart att hålla i alla nystan av olika kvaliteter, kullörter och se hur arbeten växer fram.

Dotterns glädjeskutt igår när hon kom hem sent på kvällen går inte att beskriva i ord men jag ska försöka. Hon slängde sig kring halsen på mig efter att ha fått antagningsbesked till lärlingsutbildningen till florist. Efter en lång period av nej överallt så vänder allt känns det som både för henne och för mig!!!

Alla ni där ute fånga dagen för det kan bli för sent fortare än kvickt och allt är så föränderligt!

Kan någon fatta hur fort tiden går?

Det är fredag idag igen och jag tycker inte det är länge sen det var fredag.....det är måndag och så helt plötsligt fredag. Nästa helg är det första advent och vi får tända det första ljuset i staken!

Själv har jag inte plockat fram några ljusstakar eller tomtar än, mer än min meterhöga tomte då förstås - men det är min hustomte och den står framme hela året om och vaktar över oss!

Det enda jag har gjort är faktiskt putsat fönsterrutorna och det gjorde jag en varm dag i förra veckan för att liksom passa på om det blir kallt till första advent och gardinbytet som ska ske! Då vill man ha rena rutor och se bra ut :-)

I dag lyckades jag göra ett förstagångsköp faktiskt men inte sistagångköp tror jag - spolarvätska till bilen, det ni vid 47 års ålder. Men blir man med bil vid nästan medelålder får man sköta sin pärla, även om andra har svårt att låta bli att toutcha den. Först påbackning i sidan av min far och sen påkörd av ett utkörande fordon i Stallsiken - dock inga större skador på bilen eftersom vid första tillfället gick det så sakta. Tillfälle två svischade dottern förbi ganska fort så det tog faktiskt bara i bakre navkapseln.

I dag har skövde begåvats med en egen Saluhall. Där inne hänger skinkor, hela sidor från grisar, späckade lammfileér, lammkotletter, nötkött i alla dess former men ett djur saknas??? Vilket fattas??

Joo häst - då jag frågar slaktarkillarna i butiken efter hästkött, om de kan ta hem det till mig, säger de att det inte finns någon som slaktar häst i Sverige!

Detta ter sig för mig mkt märkligt eftersom det är ett mycket mört och gott kött! Dessutom var det en gång i tiden billigt men nu för tiden skulle det säkert te sig exklusivt.

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig hästfilé eller hästbiffar till fredagsmiddag - men enligt slaktaren går all häst till nödslakt och blir hundmat!!! Märkligt att mat nästan slängs bort.

Om ni som läser det här vet eller kan ge mig ett tips om var jag kan få tag i hästkött så skriv gärna till mig!

Jo jag vet att det finns att köpa i Danmark men då måste jag ju ta mig dit och så packa det så det står sig tills hemfärden.

Det har gått en lång tid sen jag skrev om mina problem med allt och livet i stort som smått! Kan tala om att de förbannade övergångsbesvären är över...JIPPI jag är fri och det är så skönt - ja jag vet att jag har varit lyckligt lottad och kommit till dessa bekymmer tidigt i livet, men det är något vi ärver från våra mödrar. Fråga er mor om hon är i livet hur hon hade det så vet ni hur ni själva kommer att få det! För eran skull hoppas jag att ni inte kommer märka något för det har inte varit roligt! Fast nu kan jag säga TJOHO!

Ska alldeles strax sätta mig och skicka iväg ett mail på engelska - till vem kanske någon undrar....hmmm det får allt bli min lilla hemlighet ett tag till!

I morron gör vi ett besök på butik Östergården som har julmarknad, tippar V75, löser Melodikryss, sover länge och så har jag fått säkert 100 vårlökar av diverse blomsorter som måste ner nu innan det blir kallt.

Ha en trevlig kväll gott folk.

Nu har det blivit så där igen - jag har helt enkelt inte haft kraft och ork att skriva här på bloggen men nu inför jul ska jag försöka vara lite aktivare med mitt bloggande.

Har sett solen här i Skövde idag - härligt...inte för det var så många strålar men en liten stund. November har inte varit så grå åtminstone inte där jag är!

Dagen har inneburit bullbak - jag har gjort kanelbullar, i och för sig bara på en halvliter mjölk men attans vad goda de blev - här ska smakas på bullar alldeles snart och så mjölk till då förstås.

Nästa vecka innebär ett JOBBIGT möte med Försäkringskassan, arbetsgivaren, läkare, psykolog - har dock förberett personalen från Försäkringskassan med lite foldrar angående epilepsi eftersom de alltid kommer helt okunniga om denna sjukdom eller rättare sagt dess symptom och hur den är för individen.

Nästa torsdag har jag mötet och på onsdagen träffar jag min psykolog för lite prat inför mötet - känns faktiskt väldigt jobbigt alltihop det här. Försäkringskassemänniskorna har jag aldrig träffat utan jag har bara erhållit en papperslapp med tid och att det är de här två som är mina nya handläggare.

För vilken gång i ordningen jag byter handläggare vet jag inte - några har varit bra, några har inte gjort något och några andra har varit paragrafryttare ut i fingerspetsarna - så vem vet vilken art dessa här är av?

Har de senaste dagarna sökt pengar ur stiftelser och fonder för pengar till tandvård och glasögon. Det är ju som så här när man är sjukskriven länge så har du precis så du klarar dig inte ett öre mer och just tandvård är väl en sådan sak som får stå tillbaka.

Men fick idag svar per telefon från herre vid namn Carlsson (himla trevligt efternamn) att mina ansökta medel skulle beviljas. Tror ni jag blev glad nu kan jag börja le igen.

Ha en tandfraktur sen 2 år tillbaka och 2 hål till som är ganska stora ett på vardera sidan i överkäken - allt detta behöver säkert rotfyllas och nu får jag hjälp med det......tack snälla säger jag. Det är en rättighet att kunna få le och visa sina tänder om man nu är en glad skit!

Jag har känt att mina tänder är fula och jag vill inte visa dom - detta blir nu snart ett minne blott.

Sitter här ensam hemma och det doftar bullar - ska smaka snart snart.

Sen blir det dressa om för att när dottern kommer hem bär det av till Billingen och 5 km spåret och ett pass stavgång - det är jätteskönt och inte alls fånigt!

Har ni inte provat så gör det.

På söndag styr vi kosan mot Ullared - alla köptokigas Mecka. Inte för vi ska ha ngt speciellt - egentligen kan man åka dit och bara göra en stilstudie på hur människor beter sig!! Nu finns ju dessutom en bar inne i butiken!

Glöm inte att röra på er trots att det är lite grått, det mörknar tidigt - på med reflexer och ut för här är faktiskt nio plusgrader.

Måste väl fortsätta på gårdagens blogg och berätta om det evinnerliga borrandet utanför, om det nu är av intresse för någon - kanske jag kan vinna lite medlidande!!

Jo då jag väcktes i morse klockan 06:00 av att det dunkade igång på andra sidan huset - denna gång dock bara i två timmar för sen var de faktiskt färdiga. Man kan ju också vända på det - jag skulle ju ändå upp klockan 06:00 och ta min medicin och hurtig som jag var så hoppade jag över öronproppar, somna om och gick upp!

I fredags tog jag mig en tur till Göteborg - syftet var att gå och se på Peter Jöback senare på kvällen men innan naturligtvis en shoppingtur på stan.

Det jag ska berätta om nu har jag i och för sig inte direkt lagt märke till nu - men funderat på ett tag och det finns överallt.

I Göteborg i fredags var det där överallt - trängseln och att man inte flyttar på sig, ingen visar någon som helst hänsyn. Skulle man råka säga något som att "se dig för" eller något i den stilen åker man säkert på en smäll. Jag råkade faktiskt göra detta vid ett annat tillfälle då det var trångt och det kändes som hela hälsenan skulle gå av - ja en kundvagn körde på mig rakt bakifrån. Jag vände mig lite försiktigt om och talade om för kvinnan som var i min egen ålder att det där gjorde ont! Hon knyckte bara på nacken och fräste något och gick därifrån.

Samma sak händer i Göteborg, ja i alla städer skulle jag tro fenomenet "JAG SKA FRAM FÖRST" ! Det finns inget som heter ursäkta, eller att man lägger en hand på den andre och säger "det var inte min mening" eller något liknande.

Jag fick lära mig när jag växte upp att man ska alltid säga tack när man får något, man ska be om ursäkt om man har gjort fel, ljug aldrig - ni förstår saker som är rätt självklara.

Med tiden har jag förstått att allting har förändrats. Jag får ofta höra att jag är väldigt artig av mig och det är naturligt för mig - jag har fått lära mig det.

I dag är det för många ett enda pussel från tidig morron till sen kväll. Upp och väcka barn, fixa frukost, fixa sig själv, iväg med en macka i näven till buss/bil, skjutsa barn till skola/fritids/dagis för att sen jäkta själv till sitt jobb och i andra delen av dagen är det likadant.

Vi litar hela dagen på att någon annan tar hand om våra barn....till en början är det dagis, sen blir det skola/fritis och efter det tror de flesta att barnen är färdiglevererade vuxna i uppfostran!

Facit finns - det är inte så det fungerar! Klart att det är mest enkelt i vårt sönderstressade samhälle att skita i det här och låta någon annan ta hand om det och vi ger oss inte gärna in i konflikter.

En annan situation är trafiken vilket beteende har du där??? Vill du fram först? Kör du aggressivt eller väntar på din tur så att säga?

I Skövde har vi rondellhelvete rent ut sagt - om alla nu kunde göra som man ska "blinka" när man byter körriktning och vänta på sin tur skulle mycket irritation utebli! Återigen det är jag som kör först de andra får akta på sig och det går lite på en höft!

Vill avsluta med att jag har ett strålande exempel att följa. Gör ett studiebesök i rusningstid i London eller England. Tunnelbana eller ta dig fram på gatan/butik. Jag lovar att stöter du ihop eller går emot någon urengelsman så säger denne till dig "SORRY" och då menar jag att man alltid gör det.

Tänk efter för det blir så mycket trevligare att stöta samman då!

Jösses vilken dag - att klockan 06:00 på morron vakna till att brunnsborrning startar i tomten intill och hela huset vibrerar är inte den bästa start men vad gör man, öronproppar och somna om lite till vibrationer i huset!!!

Allting går bara man är trött - lite att gilla läget så att säga.

Disig morgon men sen kommer NÄSTAN solen fram - underbart att kunna se solen el. delar av den två dagar i rad. Men hösten hälsar i vilket fall på ordentligt nu och det är bara att förbereda sig på att snart är det vintertid, mörkt, kallt, jul och så ett nytt år med nya möjligheter.

Född att tänka och fundera som jag alltid gör ploppar vissa saker upp i huvudet titt som tätt t ex om vem som har rätt att döma, kommentera, vad får vi/eller inte får, vad kan vi uttrycka, vilka får uttrycka sig - listan kan göras lång.

Jag är av naturen "rakt på sak" detta har dock sina konsekvenser att man kan få stå till svars och det kan blåsa lite kallt runt kring mig ibland - men det är det värt helt klart eftersom det lättar både i huvud och hjärta.

Jag har under en längre tid gått i terapi var fjortonde dag och det har naturligtvis hjälpt mig att kunna få utlopp för vissa synpukter, tankar mm men även bloggandet är ett sätt för mig att kunna lätta på trycket. Bloggandet är även ett sätt att få respons på det jag skriver och kontakt med nya människor som blir mina followers.

Vissa tycker nu inte att man ska uttrycka vad som helst på Facebook - varför inte, är vi för finkänsliga kanske? Bloggar man offentligt, Twittrar, är skribent eller ngt liknande är det fria ordet tämligen väldigt FRITT och vi har ju faktiskt yttrandefrihet i Sverige.

Har du tur kan du t o m få vara med en fredagskväll i Skvalan på bästa sändningstid och kasta skit på offentliga personer!!! Det är okej men att skriva vad du tycker och tänker på Facebook är inte okej för en del - då undrar jag vad som är skillnaden?

För mig är det ingen skillnad alls.

Kanske är det som så att de som tycker att man borde skriva med lite mindre bokstäver är för rädda för att skriva el. säga vad det tycker om saker och ting!

Jag har under hela min uppväxttid blivit uppmuntrad att säga som det är för det lönar sig i längden - med kvitto i handen kan jag säga att det helt klart gör det. Ett annat kvitto som  du får är att du får även veta vilka dina sanna vänner är!!

Så mitt tips är var inte rädd säg som det är, vinn vänner alternativt kommer du förlora ett helt knippe men de som finns kvar kommer att finnas där resten av ditt liv! Det är ingen mer än du själv som kan känna det du känner och det är ingen mer än du själv som vet vad du tänker och tycker.

Gillar jag monarkin, Reinfeldt, Rapport, hårdrock, vegetarisk mat - ja då säger jag det och då tycker jag ju det!

Ha en go kväll!

Sitter och lyssnar till dansk musik och blir lite lyrisk och längtar hem - det är inte för inte som jag har vistats i Danmakr i 6 år! Jag längtar tillbaks ofta ofta - vi svenska människor är så stela och så annorlunda än våra nabor på många sätt - men det var inte det jag tänkte skriva om.

Vad jag vill berätta om ännu en gång är utanförskap!

Jag känner mig så utanför av många orsaker eftersom jag inte orkar hänga med, jag är sjukskriven, har just nu inga arbetskamrater alls fast jag har en arbetsplats, har inga vänner kvar - de flyr mig eftersom jag inte orkar hålla deras takt eller eftersom jag ibland kanske är osmidig och säger vad jag tycker!

Detta är trist - men ni som håller fast vid mig jag älskar er högt över allt annat för jag vet att jag är jobbig ibland, men ni förstår.

Att vara vän innebär ett ansvar, att förstå/förlåta, torka tårar, pusha och bara finnas till.

Av mina gamla klasskamrater finns ni där några stycken Charlotte ett stort tack du värmer, Eva du finns där och ger tummen upp likaså Christine. Sen finns det dom som accepterar mig som vän här och sen blockar mig utan att jag har gjort något....inte ens skrivit något mer än uppmuntrat. Hallå där kom ner från din höga häst om du läser det här. Jag minns där när du stod hos skolsyster och skulle ta blodprov...tanig, mager och bara storgrät - sköterskan blev förbannad och sa "nu får du ta ditt prov själv jag kan inte vänta längre"! Inget prov blev taget men du är tapper och har förmodligen en jättelycklig tillvaro som du tror du lever i - men ta inte miste på den för allt raseras väldigt snabbt.

Jag vill skänka tusen och åter tusen kramar till alla ni andra som stöttar och pushar mig här på FB och då inte minst Charlotte du vet hur det är och har varit tack för att du finns. Anette och alla andra okända o kända vänner tack till er också ni håller huvudet på mig högt över ytan.

Min samtalskontakt sa till mig för 2 veckor att jag skulle köträna för att komma över min panikångest - jag har kötränat flera gånger denna gånger....bra eller hur!

Ha nu en trevlig helg i solen - jag ska nog plocka lite svampar till även om det blev 40 l kantareller idag, men det skänker lycka och energi till vintern! Kra