Jo jag vägrar  verkligen att hänga med i denna hysteri det är kring Fars dag.

Det finns väl bara ett syfte kring denna dag - att butikerna ska få sälja en massa onödigt krafs till våra pappor som sen bara blir liggande.

I vår familj har vi aldrig uppmärksammat denna dag utan istället är väl alla dagar på året både fars och mors dag. Jag ringer min far varje dag och hör hur det är. Oavsett när, var och hur så bryr jag mig och inte behöver det vara någon speciell dag för att jag ska bjuda honom på mat eller ge honom något!

Samma fenomen råder kring Mors dag och jag har inte uppmuntrat min dotter att köpa något speciellt denna dag men gärna en uppdukad frukost denna dag eller middag som jag inte behöver laga.

Fast i vår familj hjälps vi åt med det mesta - det är ingen speciell som diskar, tvättar, städar - allting går ju så mycket fortare om man hjälps åt och man får tid över till annat som är trevligt.

Ni som följer min blogg kan jag berätta att i natt har jag fått sova som en björn. Kom hem vid 18 - tiden igår och var då lite frusen och trött. Duschar, slår mig ner i min fåtölj och ska titta på Postkod......jag är så trött så ögonen åker igen.

Ut i köket för att fixa kaffe med hopp om att vakna till - för tanken var att jag åtminstone skulle orka se på "Så mycket bättre" - stön och stånk men nöd och näppe så orkade jag se det.

Sen i säng och sov fram till 09:30 då dottern väckte mig....jag har nästan sovit ett halvt dygn!!! Denna natt har inte klimakteriehormonerna härjat med mig allt har varit tyst och stilla och lugnt.

Det är faktiskt lika spännande varje kväll jag lägger mig om jag ska få sova eller inte - men jag antar denna frågan får jag leva med ett tag framöver. Läkarna säger att som din mor hade det i klimakteriet brukar vara brukligt att även döttrarna får det sedan - i så fall tycker jag väldigt synd om mig. Ha det!

Vad gör alla andra i min ålder har jag börjat fråga mig? Okej det här är en kvinnlig men också manlig fråga för mannen i ett förhållande blir synnerligen lidande också.

Jag har alltså kommit i klimakteriet - min mor hade ett helvete i väldigt många år och detta är oftast ärftligt och nu är jag 46 och jag är där vid deadline.....kan inte få mer barn, men sånt kvittar ju när barnen är vuxna. Men det finns så mycket mer som händer i kroppen.

Helt plötsligt vaknar du om natten med hjärtklappning, lakanet under dig är genomvått, det känns som döden står och väntar, sex det är inte något som man överhuvudtaget har lust till.

Kroppen börjar fysiskt att hänga - brösten dras neråt det kan bero på jordens dragningskraft, man blir rundare kring höfterna - trots att man äter lika lite/mycket som förut och jag rör mig som en stolle upp och ner för vårt berg i staden.

Nå väl sagt och gjort - denna helt ovända jag vill jag inte vara. Jag ber min läkare skriva till Gynmottagningen för att få någon form av lindring. Väl där erhåller jag hormonplåster som ska skänka mig livet tillbaka.

Åh livet återvänder för några veckor sen går det bara utför......alla biverkningar som står på bipacksedeln får jag, inte konstigt att jag inte kan jobba, inte konstigt att jag är personlighetsförändrad.

När jag tar kontakt med gynläkaren första gången säger han lite skrattretande "Susanne du måste ha tålamod", nästa gång efter ytterligare en månad när vi har kontakt säger han "sluta med hormonplåstren du har biverkningar".

Så nu är jag tillbaka på ruta ett och tycker nog att det är att föredra.....blodvallningar, hjärtklappningar, rödbrusiga kinder i all ära - men det är nog att föredra före alla läkemedel i världen.

Har det hänt något särskilt hos er idag? Jag menar det är 111111 - många ettor blir det och lokalradion här uppmanade oss att fotografera vart eller vad vi gjorde klockan 11:11....och det tror ni jag kom ihåg?

När klockan var 11:42 tänkte jag shit också nu missade jag ju det....fast i och för sig hade det inte varit så lätt att dokumentera något annat än sig själv - jag befann mig i Hjo men dimman låg så tät!

Hur jag ser ut kan ni ju se på fotot ändå - vänta tills nästa vecka då har jag genomgått en liten förvandling, ber att få återkomma.

Hur som helst är det så underbart gott att det är fredag - veckan har bara runnit iväg trots att jag är sjukskriven så har det blivit många och långa promenader. Fast man är sjukskriven innebär det ju inte att man behöver sitta förlamad inne - gå orkar jag.

Ikväll serveras stekta kantaraller med soltorkade tomater, fläskfilé och rotfruktsgratäng och så lite rött till.

Sen ska jag och dottern slå ner rumpan framför TV:n och bara ta det lugnt.

Glömde säga att ikväll spikas raden för morgondagens jackpot på V75 - man måste ju vara med. Och alla ni andra som också tippar lycka till.

Ha en härlig fredagskväll, tänd en massa ljus och mys tillsammans, Kram

Vart tog du vägen undrar jag - jag menar verkligen det? Svosch sade det bara och så var alltihop över - vad jag pratar om? Jo hösten...vi ska egentligen har vinter här nu och ute är det strålande sol och +10 grader.

Faktiskt har halva den här tråkmånaden gått - och november brukar verkligen vara jobbig. December går ganska fort eftersom vi plockar fram ljusstakar, smyckar våra hem med allehanda saker och det blir jul, vi umgås lite extra.

Januari kan också vara oerhört trist men jag hoppas och tror att den blir som november!

Vilka som däremot har panik är nog våra sportbutiker, skidanläggningar och annat som är snöberoende.

Oavsett skulle jag inte investerat mina pengar i varken skidor, liftkort, fjällstuga eller liknande - snön är inte min grej riktigt så jag är bara evigt tacksam.

Men jag tror att det är så här - i år har jag investerat i en lång underbart snygg och skön dunjacka. Jag har använt den två gånger mest bara för att den är snygg......Har även investerat i två mössor med tanke på hur kallt det var förra året.

Inte skam tror jag att jag får någon större användning av de här - men kryper det ner under fem plusgrader kan jag väl truga på mig jackan och mössan bara för att visa att jag har köpt lite nytt och för att det faktiskt är snyggt.

Visste ni förrästen att det är inne med tofs och en rejäl sådan på mössan....så jag gjorde slag i saken köpte två mössor med tofs eller rättare sagt min en mössa är en keps med tofs (oerhört gullig).

Efter min sedvanliga långpromenad på kvällen så slog jag mig ner i TV-fåtöljen när jag kom hem. Har bara grundutbudet så jag sätter mig och väntar på att TV4 sk visa "Den som dräper" en mycket bra dansk serie som jag har följt.

Men så besviken jag blir - hela kvällen är vigd åt Fotbollsgalan.

Bland det första man får se är en sur Zlatan som sitter där med sitt långa hår hängande ner i maten...och sitt pubertetsfjun i ansiktet. Brevid honom sitter hans fru Helena och plutar med munnen och inte heller hon kan dra på smilbanden.

Nu följer jag inte programmet så noga men kan lugnt konstatera att Zlatan kommer upp på scenen två gånger och den sista gången för att hämta guldbollen. Ursäkta min svordom - men hur fan kan man ha så dålig fantasi att man delar ut detta pris till Zlatan för femtielfte gången.

Jag ser knappast aldrig på fotboll men nog har Sverige några fler bra spelare än Zlatan - vad skulle han göra utan resten av laget!

Jag vet ingen sport i världen där man spelar på proffsnivå som är så divig som fotboll. Tennis och ishockey är några andra proffssporter men inte förekommer det divalater på samma vis där trots att det förekommer gigantiska kontrakt penningamässigt.

Tacka vet jag Henke Lundqvist det är en go, sympatisk och snygg man. Som jag har sett IRL och som kan le och visa sina vackra tänder och sitt glitter i ögonen - skägget är oftast avrakat också!

Jag har de senaste månaderna börjat med ett nytt intresse.

Allting började med att jag fick en hel hög med papper och så en bok om den Ringborgska släkten. Det är nu min resa börjar.

Kanske har det med åldern att göra att intresset vaknar - men det är verkligen intressant, roligt och framförallt lärorikt att läsa om livsöden i släkten som man inte har haft någon aning om.

I boken om Ringborgska släkten börjar min historiska berättelse på 1580-talet och det är ju faktiskt över 400 år sedan. Varje släktled är noga beskrivet hur man bodde, om barnen, scannade papper finns i boken och olika tillstånd som man var tvungen att ha, arbete o s v. Vad som finns att läsa om denna släktgren är att dom var mycket envisa, trogna sina arbetsgivare och alltid har gjort sitt allra yttersta på sina arbeten.

Man kan läsa att de flesta faktiskt har haft det ganska gott ställt - man har varit sina egna eller arbetat som mästersmeder, korpraler, hantverkare, bönder med egen mark (vilket inte var vanligt på denna tiden).

När jag sen ger mig in och fyller i farmors släktträd på en sida som heter My Heritage kommer jag ner en bit på 1600-talet.

Här finns mycket att läsa om deras liv, giftermål - det var faktiskt inte ovanligt att man var gift flera gånger, dödsorsaker, här var heller inte ovanligt med många barn. Båda släkterna krokar faktiskt i varandra och vid ett tillfälle nämns samma gård - fast det ena är farfars sida och det andra farmors.

Det mesta utspelar sig kring Härja (Tidaholm), Sandhem, Ryfors, Nykyrka.

Men sen kommer det roliga i kråksången - denna sida ger matchningar på andra som har lagt in sina släktträd så faktiskt har jag hittat släkt jag inte visste jag hade. Man får matchningen i procent och namnen så där kan man se om det stämmer eller inte.

Så börja leta och forska, fråga de som är äldst och som finns närmast er - en massa information finns redan där. För fortare än ni anar kan det vara för sent!

Förra söndagen förlorade vi en timma när vi gick över till vintertid, det blev väldigt mycket mörkare på kvällen och helt plötsligt är det väldigt skumt vid 16-tiden på eftermiddagen.

Jag har som vana att försöka komma ut och gå två gånger om dagen och då blir en av rundorna sent på eftermiddagen eller i början av kvällen.

Nu senast i helgen var ju ute lite senare för jag skulle till kyrkogården och tända ljus.

Döm om min förvåning när nästan alla människor jag möter INTE använder reflex. Själv har jag ett reflexband om varje arm för att synas ordentligt - ibland tar jag på mig väst för att synas ordentligt och då går jag ändå på gångvägar - men för att ta mig vidare måste jag ju korsa en del vägar.

Funderar på om ni som är ute och går i mörkret inte har något körkort? För om ni har det borde ni väl veta att man inte syns särskilt väl i becksvarat mörker, särskilt som många använder svarta kläder!

Reflexet är en väldigt billig livförsäkring, precis lika billig som en brandvarnare är i hemmet!

Så var det då dags årets första och enda julbord är bokat. Mysigt att se fram emot och så nära julen också. All mat är hemlagad och smakar så underbart gott i ett slutet sällskap om 50 personer.

 Jag har noterat 17 december i min kalender då ska jag njuta och äta så där lagom mycket julmat!

Alla kan göra något och det har jag gjort, det är inte för att döva mitt samvete utan för att jag verkligen tror på det.

Vi människor går fram på jorden och tror vi kan göra precis hur som helst, exploatering av jordens tillgångar och djur.

Men jag har bestämt mig att jag kan hjälpa och min lilla peng kan faktiskt göra skillnad.

För det ju faktiskt så att tillsammans kan vi.

Jag läste vid ett tillfälle om orangutangerna på Borneo, hur regnskogen huggs ner, man dödar orangutangbebisarnas mamma som dom lever med i 6 år innan dom klarar sig själv. Tillfångatar bebisarna och har dom i burar, kedjar dom för att helt enkelt tjäna pengar.

Tyvärr är det likadant med många djurarter på vår jord - vissa av dom finns snart inte mer.

Läste om ett rehabcenter på Borneo som drivs av en dansk kvinna och i samma veva såg jag ett TV-program från samma ställe. Gissa om jag blev gripen av inslaget - dessa små orangutangbarn som var så lika oss när vi är nyfödda - helt hjälplösa utan vår mamma.

Här på hjälpcentret blir vi människor surrogatmammor, man rehabiliterar orangutanger allt eftersom och till slut slussas djuren tillbaka till djungeln när dom är stora nog - man följer dom noga även i friheten så att allt går väl.

Sagt och gjort jag tog kontakt med organisationen så nu har jag blivit mamma på nytt.

Jag har blivit adoptivmor till Nody - en kille som är störtgo men med en liten traumatiserande tillvaro bakom sig.

Varje månad dras en summa via autogiro till lilla Nody och det känns bra och jag hoppas det kan hjälpa honom på hans fortsatta livsbana.

Tänk efter för det finns säkert något som kan engagera er där ute också!