Tänk så mycket det finns att se ute i naturen när det har blivit spårsnö - har varit ute på promenad i storskogen idag tillsammans med hundarna och sett en massa djurspår. Hittade dock ett spår som jag inte kunde identifiera - varg säger alla och om det nu skulle ha varit det hade jag bara varit lycklig - skulle nog satsa mina pengar mer på stor hund eller kanske ett lo!

Idag var dagen vikt för övningskörning med dottern men eftersom gårdagen inte blev som den vara tänkt så varför skulle den här dagen bli det.

Låt oss starta igår. Jag steg upp i ottan för att träffa min läkare klockan 08:00 på vårdcentralen och innan dess skulle jag göra vissa förberedelser här hemma så allt var fix och färdigt för henne att börja undersöka när jag kom dit. Mitt besök var tämligen smärtfritt och jag fick bara goda nyheter - tänk om alla ville vara som min söta doktor Emma då vore det inga problem.

Promenerade sen hem i ett narigt januariväder och var i stort sett bara hemma och vände för att sen kila tillbaka till vårdcentralen då det är dotterns tur att träffa doktorn för andra gången på två dagar. Denna läkare är dock lite mindre smidig upptäcker jag genast.

Min dotter har fått en massa småblåsor på underbenets framsida - i anslutning till ett annat 10 år gammalt sår. För mig förefaller det solklart vara herpesblåsor - men den här läkaren vet inte!

Jag spänner ögonen i henne och tänker att där står du med din fula pottfrisyr som ser hemklippt ut och leker besserwisser och doktor. Jag säger till henne vad jag anser och tror att mina 30 år i vården har gett mig en bred erfarenhet och kompetens. Ett och annat sår och blåsa har liksom passerat förbi.

Genast inser jag att hon har slutat lyssna!! Hon har bestämt sig att det är som hon säger.

Dottern skickas ut och får ta en ny sänka som inte visar mer än 5. In på rummet igen - provtagning av blåsorna. Hmmm idiotiskt med tanke på att blåsorna var hela - nu tar hon hål på dom också!!! Nästa steg är fotografering - digitalkamera och bilderna blir alldeles röda. Då erbjuder jag mig att hjälpa till........dels med kameran för ingen blixt används eller att jag ska ta med min mobil och skicka filen till hennes dator.

Läkaren fattar NADA eller vill inte förstå - ut kommer 3 foton som visar ben som är illröda - de förefaller mer som de har legat ett par timmar i solen och några blåsor kan då jag inte se. Hennes förklaring till att hon måste använda sin kamera är att bilderna ska till datorn - hon förstår inte att jag kan skicka från min mobil till hennes dator!!!

Klockan är nästan 14 på eftermiddagen och jag ber henne då snällt men bestämt att få åka till Hudmottagningen då vi har goda erfarenheter därifrån sen tidigare. Svetlana som jag kallar henne säger då att "hon har konsulterat Hudmottagningen, beskrivit blåsorna för en hudläkare och nu får vi vänta tills måndag 08:30 då vi fått tid på Hud". Annars får vi vända oss till Akuten om det blir besvärligt i helgen.

Klackarna i taket eller inte. Talar om för Svetlana att nog både karta, kompass och GPS behövs om du ska uppsöka läkare för en hudåkomma på helgen!!! Hon lyssnar inte utan vi skickas hem med lite förband.

Jag är nämligen vis av erfarenheten eftersom jag i somras kom in med ambulans på en vanlig dag och fick beskedet att det var inte alls säkert att jag kunde få se någon neurolog eftersom det kanske inte fanns någon sådan i tjänst.

Väl hemma var jag så slut, trött, arg, hungrig. Smäller i mig lite kyckling - stupar i säng 2 timmar......upp och slöar lite framför TV:n och sen i säng igen.

Hur det gick med övningskörningen och blåsorna - det blev 5 mil körning åt ett håll sen var dottern så trött att hon inte orkade mer......och blåsorna dom frodas under kompressen. Visserligen fick vi ut ett knepigt preparat mot bältros - men om det nu inte är bältros så blir det preparatbyte på måndag. Jag blir så ledsen att man inte lyssnar och att man inte ser på dottern att hon är trött som en urvriden disktrasa, har huvudvärk, ont i sina leder men när jag talar om fästingbett så kan man ju inte få blåsor av det - jo tänk för att man kan det lilla doktor Svetlana.

Vi får väl se vem som får rätt - nu sover i alla fall mitt långa stora gryn i sin goa säng och vi får satsa på några mil imorron.

Så mycket onödigt lidande i onödan - kram på er alla där ute.