Så var det en sån där härlig dag då det är en massa plusgrader när man ska iväg till jobbet - ingen kofta utan kjol och en tröja. Lite konstigt svettigt när man väl är framme o kliver in på jobbet och det är rätt mkt kallare inne än ute.

En massa att göra och kort om folk - fika och allt känns okej men sen OJ! Jag får ngn form av panikångest och känner av min epilepsi.....som tur är finns min kollega Katarina där som har samma problem. Hon erbjuder sig att skjutsa mig hem men envisheten säger mig cykla hem.....okej med lite problem går det. Väl hemma somnar jag i hettan +30.....och sover i 3 timmar. Ringer min neurologsköterska som förstår och får tag i min speciella läkare av en tillfällighet...blir sjukskriven i 2 veckor och hoppas att få ett besök på mottagningen jag väntar på - akuttid var det sagt......fast det har gått 15 dagar och det  är ju inte akut direkt!

Får väl utnyttja solen och värmen så gott det går - men min epilepsi gör att det inte är gott att stanna i solen ngn längre tid.

Kanske man skulle ge sig ut i skogen och leta lite svamp istället.

Men tack Katarina för all hjälp, tack Ewa för du ringde mig o frågade hur jag mår!