Det är söndag, försommar eller snart kanske riktig sommar - många har redan gått på sin semester och har det gott!! Jag har ingen semester i år eftersom jag är sjukskriven så kanske vän av ordning kan tro att varje dag ter sig rätt lik den andra men så är det absolut inte!

Mitt liv skiftar som regnbågens färger och jag känner mig ganska tung i sinnet idag - har mycket att glädjas över men har man inte hälsan så är det lite trassligt. Det är sånt man inte förstår för än man hamnar där.

Jag har tidigare berättat för er som har läst min blogg om mina sjukdomar och då först och främst min epilepsi som spelar mig ett spratt mest varje dag. Denna djävulska sjukdom gör mig snart tokig - jag försöker bestrida den så gott det går....stimulera mig med saker så att jag ska glömma för en stund och inte fundera för mycket.

Men när en sådan enkel sak som att ta av sig en blus framkallar känningar blir livet många gånger besvärligt. Att duscha, ställa sig att diska, hänga tvätt, sätta sig i ett soligt kök kan framkalla anfall!

Jag har en panikångest en del dagar som inte är av denna värld, jag försöker glädjas och jag försöker göra saker ändå för jag tänker att det här monstret ska inte få ta greppet om min kropp.

Många gånger räcker det att jag lägger mig en halvtimma eller så för att allt ska gå över för den dagen....men vissa dagar är rent ut sagt SKIT!

Jag började min blogg med semester - jo där sitter jag i kläm.

Efter att min arbetsplats dit jag har varit utlånad en massa år har avslutat sitt projekt har jag inte samma chef längre. Min chef där jag är anställd har jag ingen aning om när han har semester, personalsekreteraren likaså. Min psykolog har gått på semester och lovade i förra veckan att höra av sig innan han gick iväg men så blev det tydligen inte - att vara sjuk när det är sommar innebär självbehandling och jag har inga verktyg för det.

Försäkringskassan vill ha in en massa papper för att fatta beslut och detta ska ske innan midsommar förhoppningsvis säger handläggaren - annars får jag inga pengar efter 26 juli, stress och åter stress.

Vitsen med sjukskrivningen var ju att jag skulle få lugn och ro och detta bidrar knappast till något sånt.

Känns som jag står på tokighetens brant .......vad ska jag göra - ska hela min sommar behövas tillbringas inne i lägenheten???

Min familj är liten och förstående men samtidigt har jag en far som börjar bli altt äldre och jag kan också märka på honom att han börjar bli glömsk, inte riktigt kommer ihåg att han har sagt en sak flera gånger, kör lite konstiga vägar, pratar för sig själv och mummlar, inte längre har en distans till andra människor som är normalt  - jag är enda barnet och oroar mig för honom. Har försökt prata med honom om detta men han vill inte lyssna svaret blir "jag glömde det". Men nu tycker jag det har blivit lite för många sådana uttalanden. För några år sedan sa han till mig att "Susanne tala om för mig när jag blir rörig för jag vill inte bli som morsan" - jodå jag lovade det. Men han är ju inte omyndigförklarad så vad gör man???

Nu hänga tvätt, det är vanligt en söndag och jag hoppas det går finfint.....sen sätter jag mig med min terapi för det splittrar faktiskt tankarna lite - mormorsrutor. De här rutorna ska inte bli ngt speciellt men jag gillar att tänka i färger och komponera det får mig i harmoni en stund.