Det är lite konstigt nu egentligen eftersom ljuset har kommit tillbaka - man förstår inte på eftermiddagen att klockan är så mycket som den är.

Men idag när man gick var det lite vitt ute....och en hemsk blåst.

Jag gick sent om sider ut på dagen för att handla garn och då höll jag faktiskt på att blåsa omkull...när jag skulle lyfta en benet tog det tag i mig så kände jag att jag förlorade balansen......men kämpade emot...och sen fick jag ju medvind hem.

Jodå farfar han ligger där fortfarande i sin säng och väntar på att ngn ska komma hämta honom.....idag har han fått duscha och det gillade han - det var skönt. Det är mycket som vi inte kan påverka när vi står intill och ser på, hur ont han har.....att så fort vi tar i honom gör det ont och naturligtvis har han ont i hela kroppen - nu har han inte varit uppe på över en vecka och då har ju naturligtvis han muskler förtvinats till en viss del.

Min goa bästa chef Lena - vi spelar Wordfeud så vi håller kontakten fast jag är sjukskriven - jodå jag har varit det sen i slutet av augusti 2011. Hon undrar via mess i Wordfeud hur det går, hur jag mår, vad som händer!

Det är så viktigt för just nu kämpar jag för varje dag som går - det är viktigt med de som är runt omkring mig. Det är så viktigt med min familj men när Lena frågar hur det går, vem som hört av sig, vad som händer....då blir jag faktiskt lite rörd - hon är min chef fram till sista maj.....och hon frågar ändå efter mig fast hon vet att jag inte kommer tillbaka till henne.

Det jag vill göra mest av allt nu är att åka iväg till London och glömma hemmaplan - helt enkelt få byta miljö och tankar på ngt annat. Vandra omkring, titta på hus - gå i parker, se på Fantom och Peter Jöback. Äta gott, shoppa.....vara ifred på ngt sätt i en hel vecka utan att bry sig om Sverige, myndigheter...det längtar jag till.

Och det händer 22 maj....då vinkar jag iväg Sverige för en vecka och till vintern vinkar vi av igen då blir det Cap Verdeöarnar om allt går som det är tänkt......

Trots alla motgångar är livet  härligt!

Det är lite konstigt nu egentligen eftersom ljuset har kommit tillbaka - man förstår inte på eftermiddagen att klockan är så mycket som den är.

Men idag när man gick var det lite vitt ute....och en hemsk blåst.

Jag gick sent om sider ut på dagen för att handla garn och då höll jag faktiskt på att blåsa omkull...när jag skulle lyfta en benet tog det tag i mig så kände jag att jag förlorade balansen......men kämpade emot...och sen fick jag ju medvind hem.

Jodå farfar han ligger där fortfarande i sin säng och väntar på att ngn ska komma hämta honom.....idag har han fått duscha och det gillade han - det var skönt. Det är mycket som vi inte kan påverka när vi står intill och ser på, hur ont han har.....att så fort vi tar i honom gör det ont och naturligtvis har han ont i hela kroppen - nu har han inte varit uppe på över en vecka och då har ju naturligtvis han muskler förtvinats till en viss del.

Min goa bästa chef Lena - vi spelar Wordfeud så vi håller kontakten fast jag är sjukskriven - jodå jag har varit det sen i slutet av augusti 2011. Hon undrar via mess i Wordfeud hur det går, hur jag mår, vad som händer!

Det är så viktigt för just nu kämpar jag för varje dag som går - det är viktigt med de som är runt omkring mig. Det är så viktigt med min familj men när Lena frågar hur det går, vem som hört av sig, vad som händer....då blir jag faktiskt lite rörd - hon är min chef fram till sista maj.....och hon frågar ändå efter mig fast hon vet att jag inte kommer tillbaka till henne.

Det jag vill göra mest av allt nu är att åka iväg till London och glömma hemmaplan - helt enkelt få byta miljö och tankar på ngt annat. Vandra omkring, titta på hus - gå i parker, se på Fantom och Peter Jöback. Äta gott, shoppa.....vara ifred på ngt sätt i en hel vecka utan att bry sig om Sverige, myndigheter...det längtar jag till.

Och det händer 22 maj....då vinkar jag iväg Sverige för en vecka och till vintern vinkar vi av igen då blir det Cap Verdeöarnar om allt går som det är tänkt......

Trots alla motgångar är livet  härligt!