Vaknar upp till en fantastisk morgon jag som inte ens gillar snö tycker det är underbart vackert utanför fönstret, snön verkar ha frusit fast på träden och landskapet har förändrats. Borta i horisonten börjar himlen bli svagt brandgul och det är verkligen vackert.

Min första tanke är att idag ska jag ut med min kamera och ta lite fina foton - vem vet vi kanske inte får mer snö i vinter, som kontrast till förra vintern.

Alla gnäller om snön som kommit och att man måste skotta - men nu är det ju bara någon centimeter. Skit i snön och trampa upp en liten gång istället. Sjukvården blir i alla fall tacksam över att slippa hjärtinfarkter, halkskador, ryggskott - för hur det nu är så är det rätt isigt under snön.

Snö är som vänner man trodde fanns, de smälter bort och så glömmer man dem. Kanske är det bra att det är så för annars skulle det bli jobbigt.

Nu snöade jag in på något helt annat det här med vänskap - har skrivit om det förr men är just nu rätt aktuellt i min värld. När väninnan som jag trodde jag hade kovänder totalt, plockar bort mig från FB och säger att antingen tycker om henne och hennes sambo eller också inte. Då säger jag får väl bli INTE då - ja jag är sån som person eftersom när jag inte gillar någon fungerar det bara inte. Kan inte vara inställsam och försöka verka trevlig - då avstår jag hellre.

Eftersom hon och jag hade en diskussion om den nya sambon där en massa blev sagt där även hon spydde galla, men detta verkar hon ha talat om för sambon.

Det man säger mellan sig och sin väninna håller man för sig själva annars är man ingen riktig kamrat!

Klart hon lever i ett rosa ludd fortfarande hon är ju kär - och uppenbarligen i första fasen av sitt förhållande till honom och då är han väl ganska felfri.

Jag som "känt" henne, trodde jag i 12 år nästan har mist en falsk vän och det känns ganska skönt - nu fick jag se hennes rätta jag till slut. Jag brukar vara rätt bra på att läsa folk annars.

Jag har genom åren hållt tyst om hennes snedsteg och skulle egentligen kunnat sänkt henne som en sten men har inte haft någon lust med det utan hållit tyst som väninnor gör. Eller åtminstone en del gör.

Det är i alla fall bättre sent än aldrig och kom inte och knacka på min dörr igen!

Är jag långsint, jaha då och det skäms jag inte heller för. Lismande och inställsamhet är inget för mig utan raka rör är bättre då vet man vart man har varann. Då behöver inget sånt här hända.

Ha en vit härligt dag så länge det går - det ska bli milt sen!