Det är lätt att tänka efter först när man har sagt en sak. Jag brukar ibland förhasta mig i saker - kanske är jag lite för frispåkig men när det gäller vissa saker är jag försiktig.

Det finns många av oss som går omkring och döljer saker som inte syns - dolda handikapp. Vi kan lida av dyslexi, höra dåligt, synfel till kanske svårare handikapp som heller inte syns.

Det jag ska berätta nu hände på min dotters arbetsplats idag - jag ska inte berätta eller avslöja vem eller var men allt är sant.

I fikarummet sitter ett antal personer och man pratar om att man har varit på en gymnasiesärskola för att informera - en av de anställda säger sedan "men dom verkade ju helt väck i skallen"! Nu delar två arbetsplatser på fikarummet kanske jag ska tillägga.

Min dotters ena arbetskamrat vänder sig om och tittar på henne men säger inget. Min dotter har gått på denna särskola av olika anledningar och hon har inga problem alla att klara arbetslivet, hennes betyg från skolan var i topp.

Min dotter kände sig kränkt och ringer hem till mig.....frågar om hon ska gå till chefen och prata om det men jag tycker kanske det inte är nödvändigt.

Sagt och gjort det fanns andra som reagerade. Min dotters kollega gick istället till chefen och talade om vad som hade hänt. Chefen ifråga gick till den anställde och sa att det var inte speciellt passande att säga som han gjorde och han borde nog gå och be om ursäkt.

Mannen som sade det hela är en bra bit över 50 så jag tror nog det satt långt inne - att döma är lätt, att be om ursäkt är svårt.

Men efter en stund ber han att få prata med min dotter och ber henne om ursäkt, lägger en hand på hennes axel och hoppas det är bra så.

Vi bär alla med oss saker i vårt bagage som vi måste leva med och att göra nidbild av de som har haft det svårt gör mig ont.

Tack Johan för att du står upp för de som är svaga - så ska en chef vara!

När jag var bara några år så fick jag min lekstuga. Farfar hade snickrat ihop den till mig och kom farandes fram på hösten med den på taket på sin Volvo duett.

Han spikade ihop den och jag blev genast förälskad - ett eget hus! Till saken hör att vi bodde på landet och på hösten blir det verkligen kolsvart ute. Sagt och gjort....jag skulle genast ut och leka i mitt nya hus. Fick ficklampan av mamma och just då skulle pappa säga - inte ska du gå ut när det är så mörkt!! Men han hann inte säga just den där repliken, utan jag gick ut och lekte en lång stund.

Vad jag ville komma till är att jag har aldrig varit mörkrädd eftersom det är ingen som har skrämt mig för mörkret.

För om ni tänker efter vad för farligt finns det då det är mörkt. Ja inte är det spöken är det i alla fall.

Genom alla mina skolår har jag fått cykla/gå till bussen 3 km i ur som skur och mörker - det var aldrig frågan om att det var farligt att gå ut - det var mest skog hela vägen.

Naturligtvis har saker och ting ändrats över tid. Nu kan man på landet se bilar som man aldrig sett förut som kör sakta sakta och när man visar sig så kör de genast därifrån i rivstart.

Min far bor ju kvar ute på landet - tillsammans med 3 hundar. Jag är glad över hans hundsällskap för dom hör om det är en spindel utanför och skäller,  personer med onda avsikter är rädda för hundar oavsett om det är av variant små el. stor.

På landet en bit härifrån stals två antika bänkar och senare skulle det visa sig att dom fanns till salu hos Bukowskis - man kunde då gripa tjuvarna. Men vad även tjuvarna hade tappat var en karta över området - med vissa hus rödmarkerade - de röda husen fanns det hundar i, dessa skulle man således undvika!

När jag var ung och flyttade till stan och utelivet var det som lockade mest var högklackat något nödvändigt. Jag bodde inte så långt från centrum och på väg ut var man alltid ett gäng men sent på natten på väg hem var man ibland själv!

Glad i hågen trippade man hem i sina klackskor intet ont anande att det skulle finnas någon ute som hade onda avsikter. Nu har jag nog haft tur eftersom jag aldrig har råkat ut för något - utom att jag blev förföljd en enda gång....då hade jag sinnesnärvo att kränga av mig skorna, springa hem, upp med nyckeln, dra igen dörren efter mig och inte tända några lampor, då kan jag säga att jag hade tur - mannen var nog inte mer än någon meter efter mig.

Gör inte så - inget bra tips att gå hem själv, ta en taxi.

Men att säga att just mörkret är farligt är fel - det är lika många idioter ute på dagen och spanar!