Jag tänker som vanligt på en massa och reflekterar över ännu mer.

För ett tag sen när jag hade medarbetarsamtal med min chef så måste jag säga att vi kom in på väldigt mycket annat än arbetet - det var inte alls fel!

I sammanhanget frågade hon mig om jag hade något nytt förhållande - svarar då att "när skulle det ha hänt - jag som aldrig är ute på krogen eller heller är speciellt aktiv i föreningslivet".

Hon säger till mig men jösses Susanne du kan väl testa nätet - där träffade jag min särbo!!!! Men usch kontrar jag med då där finns det väl bara skummisar - det är ju i alla fall sånt man får för sig när man läser tidningar, hör på nyheter "dom träffades via nätet innnan hon mördades".

Men sagt och gjort jag söker upp en dejtingsajt, lägger ut min profil med foto och väntar på om jag ska få något napp?

Det som slår mig genast är att man ska vara intelligent, smal, träna, gilla att åka slalom, vara frisk och en massa annat.

Nåväl jag är intelligent och en massa annat men resten av mallen faller jag utanför.

Får en massa påhälsningar från Italien, Frankrike, England och andra länder - sånt förhållande har jag klarat av redan i 6 års tid - det är jobbigt tro mig, jag vill ha någon nära här där jag bor!

Jag har hittills inte fått någon träff fast en massa flirtar. En dam i min ålder kanske ska vara tacksam över det - ja och så en massa besök på sidan förstås!!

Jag kanske ska nämna att jag har inte haft min profil på sajten mer än i 5 dagar - så jag kanske har lite bråttom.

Sen är jag kanske inte superaktiv där heller.

Min filosofi är egentligen en helt annan. Att visst finns han med stort H där ute någonstans. Jag kanske möter honom på jobbet, i kassakön, julruschen, på tåget eller någon helt annanstans vem vet - det är ju det som är lite spännande.

Helt plötsligt händer det!