Det finns egentligen inget direkt att se på TV men ändå sitter jag där och tittar på Beckfilmen som jag har på DVD - den slutar strax efter 23:00 och då kopplar jag om till Kunskapskanalen som kan ha väldigt bra program sent.

Jag blir som limmad vid programmet som handlar om Förintelsen inte så mycket om hemskheterna utan snarare att mina tankar går till min uppväxt där jag faktiskt hade människor runt omkring som hade just varit i Auschwitch och kommit ut.

Kanske också just därför jag har läst Ninas resa, sett Anne Franks dagbok och har en familj som har berättat en massa för mig.

Min mormors mor var i Tyskland som 19-åring under sin ungdom och hon har berättat för mig när jag var i 10-årsålder hur hon hade det, hur det var att vara ung där, vad som hände - hennes historia är viktig att föra vidare.

Dessutom i vår hemby om man nu får kalla det så - fanns det judar som hade klarat sig ur koncentrationslägren som berättade sin historia - där jag själv har suttit och lyssnat.

Därför får vi aldrig glömma vår historia eller andras, därför får vi aldrig glömma att berätta vidare det som är värt att talas om.

Jag har ett helt bagage av historier som är sanna och som jag kan skriva om och som jag ska göra när tid blir, jag samlar ihop dom. Det är spännande och jag vet att det finns en massa av er som vill lyssna.

Jag blir så rörd när jag ser dom här programmen och tänker på de jag har känt som inte lever längre men som har överlevt - jag lovar mer kommer. Dessutom har de faktiskt orkat berättat sin historia, de har visat sitt nummer vid sin handled och man har varit så gripen av stundens allvar - man undrar hur människan kan vara så grym. Men faktiskt pågår det här till viss del i vår värld ännu i vår tid.

Sov så gott och hoppas ni får en fin dag imorron så hörs vid och jag skriver till er igen/Kram