Vi lever i landet lagom där det mest förbjudna är att sticka ut eller att verkligen stå för det man säger!

Men jag har bestämt mig för att jag är den jag är och då kanske jag inte passar in helt och hållet i formen lagom.

Jag tror nog att du precis som jag inte har ett hem som går helt i svart och vitt - där det inte finns några gardiner, utan du har lite blandning av det som är gammalt och nytt, lite ärvt, lite stött.

Mycket av dagens lagom i fråga om inredning är svart och vitt - sen ska vi inte heller ha några gardiner - för mig ter sig allt mer som en operationssal på sjukhuset. Där ser det ut så får vi ändå säga att det blir en lagomnorm för sjukhussalar finns det gott om.

Faktum är att jag förra veckan läste i det magasinet jag fick hem med posten att det nu inte alls ska vara svart/vitt utan trämöbler blandat med lite nytt/gammalt och gardiner. 

Så om man ska ta ut svängarna och hänga med så får man konsumera en massa, ha en väldigt hög inkomst, gilla att möblera, göra många hål i väggarna o s v - då är man lagom och framförallt inne.

Nu vill jag inte vara sån - kanske har jag lite tur som har fått ärva en del gamla grejor som är urläckra vilket gör att jag har närmat mig lagom lite, jag har heller aldrig slutat ha gardiner eftersom det blir sånt eko inne då, jag har en ny soffa, ny TV.

Sen har jag säkert en massa andra saker också som passar in i modet både i hemmet och på kroppen just nu - har jag gått och blivit lagom??? Shit det var ju det jag inte ville bli.

Jag är ju också ganska vanlig vad gäller arbete - jobbar på sjukhus, åker bussen till jobbet även det rätt lagom vanligt.

Är ovanligt olagom på några punkter. Gillar inte makaroner, blodpudding, campa, trivs hemma, ogillar att alla måste se likadana ut - var som du är tjock/smal sluta jaga kilon bara du mår bra. Planera inte in livet i en agenda för det är väldigt lagom när man är svensk - in i minsta detalj är Filofaxen iprickad. Jag har inget sånt i mitt liv och det är skönt eftersom jag vet hur sårbart livet är.

Eftersom jag blev svårt sjuk vid 13 års ålder vet jag att livet kan vändas över en sekund och då är du helt plötsligt inte lagom. Då måste du få vara olagom beroende på dagsform - inget är självklart längre.

Att inte kunna göra det du vill, att inte vänner hör av sig längre, att livet rinner förbi fast du inte vill. Men lugn nu det finns de små tillfällena som är så viktiga dom tar jag till vara. Till sånt behövs inget hysteriskt Filofaxliv, ingen planering utan bara spontana möten, en promenad i solen eller något vanligt som jag vill göra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Visst var det en helt vanlig torsdag och en helt vanlig fredag men något hade hänt....jag hade fått klorna i mig - kärleken hade nog slagit rot faktiskt. Det var länge sen - jag är en person som är avvaktande och lyssnar, känner av - detta beror på e...

Vissa dagar känns bara så där bra när man vaknar fast klockan är okristligt tidigt. Den här dagen skriver vi 12 september men det hade lika gärna kunnat vara i juli för så vackert är det utanför mitt fönster och jag känner mig lycklig inombords och...

Sitter ensam i mitt kök efter en minst sagt turbulent vecka. Solen skiner in på min rygg och livet är lätt att leva en dag som denna - det spritter i benen för nu är sommaren här och jag som inte ens är en sommarfantast! Gårdagens första riktiga ...

Kan någon fatta hur fort tiden går? Det är fredag idag igen och jag tycker inte det är länge sen det var fredag.....det är måndag och så helt plötsligt fredag. Nästa helg är det första advent och vi får tända det första ljuset i staken! Själv har...

Nu har det blivit så där igen - jag har helt enkelt inte haft kraft och ork att skriva här på bloggen men nu inför jul ska jag försöka vara lite aktivare med mitt bloggande. Har sett solen här i Skövde idag - härligt...inte för det var så många str...