För en tid sen började min laptop att krångla - egentligen var det väl ingenting som fungerade. Jag ordnade och donade med den så gott jag kan men inte hjälpte det.

Modemet ville heller inte fungera så jag tänkte det kanske är slitet - ringer Telia och får väldigt god hjälp. Helt plötsligt fungerar det igen - ett tag i alla fall.

Ytterligare några dagar går och jag får ringa igen - det är fredag så kön blir helt plötsligt enormt kort - Dobidoo börjar på TV och det blir min tur nästan med en gång. Killen på Telia kan inte hjälpa mig utan säger att han koppla mig vidare till ytterligare ett ställe men där kostar det 19 kr/min - svosch tänker jag då det var dyrt, vet ju hur lång tid ett fel kan ta att lösa på jobbet.... det kan ju bli hur dyrt som helst!

Säger att jag vill fundera på det men ringer igen och blir då upplyst om att de säger till när de börjar ta betalt. Okej tänker jag fint - verkar ju bra. Blir kopplad men ingen säger att de tar betalt och inte får jag några råd om något.

Gissa  vad som kom idag??? En faktura på 76 kr från Telia support - för 4 min support i slutet av september.

Blir förbannad men inser ganska snart att det inte är någon idé att bestrida detta utan bara vara glad och betala fakturan.

Tack Televerket!!

Ibland får man greppa efter det lilla som finns och så var det den här torsdagen. Åka eller inte åka det var dagens stora fråga eller rättare sagt frågan dagen innan!

På måndagen i denna veckan hade dottern opererat bort ett ganglion på foten och skulle absolut inte stödja på denna utan vara i stillhet med foten högt - men hon fick inga kryckor. Till hennes stora förtret var The Ark på Liseberg på torsdagen och hon var lite sur över att operationen och konserten sammanföll, för det var ju liksom sista chansen att få se sina idoler.

Sagt och gjort på onsdagen kom jag på att grannen hoppade ju på kryckor i vårvintras - knackar på och där finns undermedlet som dottern behövde. Gissa om hon blev glad. Tilläggas ska att hon var sjukskriven 3 veckor från jobbet - men med mamma som är duktig på bandagering och hela min väska full med kompresser och andra förband begav vi oss ner till Göteborg.

Tåg och sen fick det bli spårvagn upp till Avenyn - ja det låter löjligt, sträckan är inte lång men ska man vila foten så ska man - i alla fall så gott det går.

Nu var vi hungriga så vi störtar in på vår favvorestaurang på Avenyn Brasserie Lipp, får ett bord på uteserveringen, beställer och väntar.

Då får jag min belöning som mamma. Hela restaurangen är full av folk men ingen märker vem som kommer in - mmm någon som är så snygg, vacker, läcker, sexig you name it.....Henke Lundqvist sätter sig vid bordet brevid.

Försiktigt viskar jag till dottern ser du vem som sitter där....nehe säger hon det är det ju inte? Snabbt och lätt googlar hon och säger - DU HAR RÄTT, sen blev vi lite fnissiga både hon och jag.

Smaklig lunch, vackert sällskap om än vid bordet brevid - spårvagn och Liseberg nästa.

I god tid ställde vi oss nära scenen för att kunna se bra när The Ark gjorde ett av sina sista framträdanden. Kvällen är varm, regnet hänger ändå lite i luften, dottern står och hänger med ena benet över kryckan...ingen trängs alla bara väntar.

Då händer det - det stora vita lakanet framför scenen faller och vilken show. Eftersom jag stod mitt framför scenen fick jag många bra foton som man kan drömma sig tillbaka och titta på. O gissa vad - inget regn förrän vi gick därifrån kunde det varit Arken som gjorde det?

Jag hade någon med mig hem som var nöjd men med en svullen och ond fot.

Men vad gör det när man har fått sin önskan uppfylld och mamma fick se sin superatlet!