Ibland sitter man bara ner och tänker vem ska trösta "Knyttet" - och Knyttet i det här fallet är JAG.

Kanske det här blir ett litet tråkigt blogginlägg men mina tårar finns där mest var dag men ingen tröst för mig - jag förväntas av familj och vänner att trösta och hjälpa andra.

Kommande vecka är det farfar som förväntas få min hjälp vid flytt trots 3 barn, 6 andra barnbarn och en hoper barnbarnsbarn....så är det just jag som har fått trofén att "Hjälpa till" - årets mesta prestation verkar det som.

Trots sjukskrivning sen midsommar och nu semester i 3 veckor fr o m måndag - känner jag mig tröttare än någonsin och mer sorgsen i sinn, det är ju sommar men den har bara passerat som ett trött höstlöv som dalar till marken.

Min far verkar ha börjat bli rörig också - som ensamt barn ska man ta hand om allt som finns där - hundar, hus, trädgård, och allt annat. En ilska har tenderat i honom som inte har funnits förut och även glömska - inte kanske så konstigt min farmor var rörig vid 70 och pappa är snart 73. Men vem tar hand om mig och mina tårar?

Jag förväntas ta hand om dottern...klart jag gör - men har jag styrka kvar till allt annat som SKA göras längre fram här på hösten såsom jobb, pappaövervakning, farfar???? Känns som kraschlandning - vill göra det som är roligt och som andra kvinnor i min ålder gör .......men jag har inte orken, spänsten, glimten - ja vem ska "Trösta Knyttet" till slut. Vill egentligen bara ringa på hos grannen och säga hjälp mig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Visst var det en helt vanlig torsdag och en helt vanlig fredag men något hade hänt....jag hade fått klorna i mig - kärleken hade nog slagit rot faktiskt. Det var länge sen - jag är en person som är avvaktande och lyssnar, känner av - detta beror på e...

Vissa dagar känns bara så där bra när man vaknar fast klockan är okristligt tidigt. Den här dagen skriver vi 12 september men det hade lika gärna kunnat vara i juli för så vackert är det utanför mitt fönster och jag känner mig lycklig inombords och...

Sitter ensam i mitt kök efter en minst sagt turbulent vecka. Solen skiner in på min rygg och livet är lätt att leva en dag som denna - det spritter i benen för nu är sommaren här och jag som inte ens är en sommarfantast! Gårdagens första riktiga ...

Kan någon fatta hur fort tiden går? Det är fredag idag igen och jag tycker inte det är länge sen det var fredag.....det är måndag och så helt plötsligt fredag. Nästa helg är det första advent och vi får tända det första ljuset i staken! Själv har...

Nu har det blivit så där igen - jag har helt enkelt inte haft kraft och ork att skriva här på bloggen men nu inför jul ska jag försöka vara lite aktivare med mitt bloggande. Har sett solen här i Skövde idag - härligt...inte för det var så många str...