Det är verkligen så att livet är underbart, det har jag fått erfara denna veckan.

Jag har även konstaterat att änglar finns - även om dom är levande, att riktiga vänner existerar trots att man ibland undrar vart alla vänner är. Men nu när det blev riktigt nödställt så visade det sig att i nöden prövas verkligen vännen och några få finns faktiskt också där.

Efter en helt vanlig varm tisdag och en massa kantareller rikare fick jag på tisdagskvällen åka ambulans in till sjukhuset. Under prio orange fick jag ett omhändertagande per omgående. Sköterska, doktor, ambulanspersonal var verkligen så proffsiga som man önskar sig i denna situation. Jag fick tillbringa natten på sjukhuset och även om jag bara kunde sova 3 timmar denna natt kommer detta dygn att för alltid vara kvar i mitt minne.

Väl framme på intagningsavdelningen hamnade jag tillsammans med två damer - Hedvig 86 år BARA och finlandssvenska med en livsglädje upp över öronen och Majlis 75 år som tyckte det var fantastiskt att jag kom in på salen eftersom jag sänkte medelåldern rätt rejält.

Dessa två damer var tämligen pratsjuka så att få en chans att läsa i min medhavda bok fick jag inte. Doktorerna på salen avlöste varandra, vi hade alla tre helt olika åkommor så specialister från alla håll kom och checkade oss.

Hedvig pratade sig igenom natten (hon pratade även när hon sov), Maj-Lis snarkade och hade öronproppar, själv fick jag en insomningstablett som inte gjorde stor nytta. Att sen klockan 5 på morronen behöva få lämna en massa prov gjorde att jag blev klarvaken.

Timmarna gick dock fort vi åt, pratade med doktorer, pratade med varandra och sen var det dags för oss att fara vidare. Jag fick åka hem, Hedvig till Falköpings sjukhus, Maj-Lis upp till medicinavdelningen.

Nåväl vad lär jag mig av detta dygn. Jo att änglar finns även om vården får ta en massa skit, så har jag upplevt motsatsen. Att ett möte mellan 3 kvinnor helt spontant kan bli något fantastiskt.

Att faktiskt det också finns vänner här på hemmaplan som är glada och tacksamma över att jag har kommit hem och mår som en prinsessa. Tänk att hälsan är så mycket värd och vänner kan betyda så mycket. Hade någon sagt till mig i tisdags kväll "Susanne du får 5 miljoner" då hade jag inte brytt mig, jag ville bara må bra. Det fantastiska får jag göra nu - bara med hjälp av lite justering av mediciner. Att återigen få känna solens värme, höra fåglarnas kvitter och bara få komma hem är livskvalité. Och undrar någon om jag har fått ta igen min sömn - jodå i natt sov jag 12,5 timma utan avbrott.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Visst var det en helt vanlig torsdag och en helt vanlig fredag men något hade hänt....jag hade fått klorna i mig - kärleken hade nog slagit rot faktiskt. Det var länge sen - jag är en person som är avvaktande och lyssnar, känner av - detta beror på e...

Vissa dagar känns bara så där bra när man vaknar fast klockan är okristligt tidigt. Den här dagen skriver vi 12 september men det hade lika gärna kunnat vara i juli för så vackert är det utanför mitt fönster och jag känner mig lycklig inombords och...

Sitter ensam i mitt kök efter en minst sagt turbulent vecka. Solen skiner in på min rygg och livet är lätt att leva en dag som denna - det spritter i benen för nu är sommaren här och jag som inte ens är en sommarfantast! Gårdagens första riktiga ...

Kan någon fatta hur fort tiden går? Det är fredag idag igen och jag tycker inte det är länge sen det var fredag.....det är måndag och så helt plötsligt fredag. Nästa helg är det första advent och vi får tända det första ljuset i staken! Själv har...

Nu har det blivit så där igen - jag har helt enkelt inte haft kraft och ork att skriva här på bloggen men nu inför jul ska jag försöka vara lite aktivare med mitt bloggande. Har sett solen här i Skövde idag - härligt...inte för det var så många str...